De ryska soldaterna såg att jag köpte en dubbel espresso och en Snickers. De hade i alla fall kunnat om de velat. Detta kafé i Cherson ligger nämligen drygt 700 meter från den plats, på andra sidan en avsmalnad del av Dnepr-floden, där ryssarna kan uppehålla sig.
Kaféet har stora panoramafönster, är målat i orange och har väl synliga lampor på fasaden, samtidigt som ytan ner mot vattnet är helt öppen. Ett bostadshus alldeles intill är förstört av en granat. På de omgivande gatorna måste man röra sig med stor försiktighet.
Personalen och gästerna här är däremot helt obekymrade. Detta är en frizon i någon sorts överenskommelse – möjligen en tyst sådan – mellan kaféet och ryssarna. Associationerna går närmast till det jag sett och läst om kriget i Libanon där vissa platser av Beirut var helt oskadade, med människor på uteserveringar, medan strider pågick i kvarteren bredvid.
Det handlar dock bara om den här lilla platsen. Beirut på 1980-talet fungerar inte som generell parallell till Cherson. Några strider pågår inte här i egentlig mening. De ryska styrkorna har flytt till den vänstra flodbanken. Ukrainarna är i sin tur medvetna om civilbefolkningens utsatthet och har av allt att döma inte placerat större arméenheter i själva staden sedan den befriades 11 november.
Ryssarna beskjuter ändå Cherson med ojämna mellanrum. Det gjorde även ukrainarna på sin tid. Men de gjorde det annorlunda vilket flera boende vittnar om. Serhij, 65, en av de få människor som jag möter på gatan, berättar att han varje kväll på sensommaren och hösten hade som rutin att vänta in ukrainska HIMARS-attacker innan han kunde somna nöjd. Det amerikansktillverkade artillerisystemet träffade återkommande ryska mål utanför och i Cherson med kirurgisk precision.
Gatorna i en stad som normalt är av Malmös storlek ligger helt öde
Annat är det nu, vilket syns i den omfattande förstörelsen med många granatträffade bostadshus. De boende beter sig därefter. Några säkra befolkningssiffror finns inte men uppskattningar från februari säger att omkring en femtedel av invånarna är kvar, drygt 60 000 personer.
Under mina timmar i staden är det relativt lugnt med sporadisk skottlossning på håll. Men stämningen är kuslig. Gatorna i en stad som normalt är av Malmös storlek ligger helt öde. Jag kör gata upp och gata ner och ser bara enstaka bilar och fotgängare. Folk har antingen åkt iväg, när befrielsen gjorde det möjligt att ta sig norrut, eller håller sig inomhus av rädsla för ryska attacker som kan komma när som helst.
Mest tomt, om man nu kan ange grader i detta, är det på vägen österut bort mot Antonovskij-bron som tekniskt sett ligger utanför Cherson, i orten Antonivka. Tidigare hade den en befolkning på 12 000. Så gott som alla är nu borta.
De ukrainska styrkorna HIMARS-bombade bron vid ett antal tillfällen med start i juli 2022. Tillsammans med angrepp mot andra vägar och en ukrainsk offensiv norrifrån blev situationen för de ryska styrkorna med tiden ohållbar. När de retirerade från Cherson sprängde de bort ett parti av bron helt.
Det försvårar fortsatt ukrainsk framryckning här samtidigt som den inte ska uteslutas. Med rätt förberedelser och utrustning kan man ta sig över floden. Oavsett hur det görs måste Ukraina befria sitt territorium om Cherson ska kunna leva igen.
