Volodymyr Zelenskyj har avsatt sin försvarschef Valerij Zaluzjnyj. Beslutet har växt fram under flera månader och kännetecknats av tydlig oenighet dem emellan liksom en hel del läckor och rykten.
Dessa turer ställer oss som bevakar landet inför de vanliga frågorna: Bör vi ge Ukraina denna ofördelaktiga uppmärksamhet? Vi vet ju att varje sådan nyhet plockas upp och blåses upp i den ryska propagandan, för att sedan hitta tillbaka till offentligheten i Ukraina och väst i manipulerad form. Får inte sådana diskussioner en demoraliserande effekt, så att den ukrainska försvarsviljan försvagas liksom stödet utifrån?
Tystnad skadar Ukrainas sak
Min uppfattning är att en öppen rapportering och diskussion om de här sakerna är nödvändig. Journalistikens uppgift är att informera och ge kritisk belysning, inte att idka självcensur utifrån politiska och försvarsstrategiska överväganden. En locket-på-inställning kan rent av skada Ukrainas sak. Om professionella aktörer väljer tystnaden, ökar utrymmet för ryktesspridning och desinformation.
Den större uppgiften för Ukrainarapporteringen utomlands är att inte göra ukrainarna till endimensionella figurer, inte reducera dem till hjältemodiga frihetskämpar, utan visa den nyansrikedom och komplexitet som finns i ett land i krig, bland såväl vanliga medborgare som i dess ledarskap.
Zaluzjnyj är populär
Vad handlar då oenigheten mellan Zelenskyj och Zaluzjnyj om? Om jag ska hitta säker mark bland alla rykten och åsikter ser jag två frågor. Den ena är Zaluzjnyjs popularitet som, till skillnad mot presidentens, har klarat sig lika bra i såväl medgång som motgång på slagfältet.
Det är nog inte så enkelt som att Zelenskyj velat få bort en möjlig politisk konkurrent. Klart är dock att presidentkansliet har sett det som ett undergrävande av den egna auktoriteten att försvarschefen i allmänhetens ögon varit höjd över all kritik. Därtill har Zaluzjnyj haft egna kanaler till allierade i väst samt deltagit i den offentliga diskussionen om kriget, främst genom en uppmärksammad essä och intervju i The Economist i december.
Mobilisering en orsak till konflikt
En annan orsak till konflikt är faktisk oenighet om en utvidgad mobilisering. Zaluzjnyj och generalstaben har velat gå snabbare fram och mobilisera fler än vad den mer opinionskänsliga presidenten velat acceptera. Till saken hör att det är politikens fördröjning av och önsketänkande om mobiliseringen som gjort bristen på soldater akut. Det är presidenten, regeringen och parlamentet som äger den frågan, inte försvarschefen.
Men nu är avsättningen ett faktum, liksom en omfattande rockad i hela försvarsledningens övre skikt. Ny försvarschef är Oleksandr Syrskyj, fram till nu chef för markstyrkorna. Till skillnad mot den kompakt populära Zaluzjnyj möter hans efterträdare ett blandat mottagande. Militärt modig och kompetent, säger de som gillar honom. Orimligt politiskt anpasslig och hänsynslös mot soldaters liv, säger kritikerna.
Viktigt för moralen i försvaret
Till Syrskyjs försvar måste sägas att mycket negativitet är kopplat till hans tidigare roll. Som chef för markstyrkorna hade han enormt mycket på sitt bord, inklusive hantering av personalfrågor i vissa fall ner till bataljonnivå, och därmed många tillfällen att trampa folk på tårna.
Hur som helst har rockaden, trots en hel del bubblande missnöje, genomförts utan öppna konflikter. Det är viktigt för moralen i Ukrainas fortsatta försvar.
LÄS MER:Han blir ny ÖB i Ukraina – ledde försvar av Kiev
LÄS MER:Ukrainas försvarschef sparkas
