Tajmingen kunde inte varit sämre. Mitt i den omfattande reformeringen av Arbetsförmedlingen kom en pandemi, och med den en ökad arbetslöshet. Vatten på kvarnen för de som redan var kritiska mot reformen.
Den krävs dock inte elefantminne för att invända att Arbetsförmedlingen länge varit en ineffektiv myndighet med förtroende i botten. Enligt statistik från 2018 (DN 4/9 -18) förmedlades bara 1,4 procent av jobben av myndighetens personal, vilket fördelat på antalet anställda innebar 2,5 jobb per anställd. Att jämföra med tio år tidigare, då det förmedlades 4,3 jobb per anställd. Effektiviteten var alltså snabbt sjunkande.
Reform behövdes, systemet vi hade är inget att gå tillbaka till. Därför är det välkommet att regeringen valt att gå vidare och skicka ut lagförslag på remiss (SvD 10/9). "Vi tar tillvara det goda samarbetet vi haft med Centern och Liberalerna" som arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) formulerar det. Reformen var ju en del av januariavtalet, som sprack i somras. Ändå går Socialdemokraterna nu vidare med förslagen.
När såväl Nordmark som centerpartiets ekonomisk-politiska talesperson Martin Ådahl deltog nyligen på ett seminarium anordnat av SNS (8/10) där reformen diskuterades, rådde i stort samsyn. Att båda partierna fortfarande helhjärtat står bakom reformen var tydligt. Ådahl kritiserade visserligen regeringen för att satsa för lite i budgeten, och därför inte få in alla behövande i åtgärder. Men överlag var stämningen god. Kritiken mot att privata aktörer ska ta över stora delar av förmedlingsarbetet, framförs av Vänsterpartiet allena och är inget S hakat på. Som Arbetsförmedlingens generaldirektör Maria Mindhammar påpekade är privata förmedlare heller inget nytt inslag, även om systemet ändras i grunden.
Med det sagt så saknas det inte frågor som behöver benas ut. En sådan är hur man ska se på kommunernas roll i arbetsförmedlingen. Kommuner kan ansöka om att bli leverantörer, och bedömas efter samma kriterier som privata alternativ. De kommuner som ansökt har hittills fått nej.
Skulle det bli ett ja riskerar det bli tveksamt ur konkurrenssynpunkt. Att kommunen driver förmedling för att ingen privat etablering kommer till stånd är en sak. Men kommuner där privata aktörer redan existerar har valt att ansöka. En sådan är Karlshamns kommun som nämnde vilja att göra vinst, och således minska kommunens ekonomiska underskott, som skäl till att de lämnade in en ansökan (SVT 15/2).
Det har redan förekommit att kommuner motverkat privata förmedlare, genom att neka arbetssökande anställning eller praktik (Arbetet 12/4). Eller att de krävt ersättning av arbetsförmedlaren för att erbjuda praktikplats. Om kommuner dessutom ska ge sig in på marknaden för att balansera sin budget, snarare än för att stärka den lokala arbetsmarknaden, är det svårt att se hur en sund samverkan mellan kommunen och privata förmedlare ska kunna uppstå. Risken blir att arbetslösa hamnar i kläm.
Fler frågetecken finns att reda ut kring hur ett "hybridsystem” med både offentlig och privat arbetsförmedling ska fungera. Reformen kommer också att ta tid att implementera. Först därefter, när mer normala förhållanden än pandemin råder, kan man börja se effekterna.
