Har ansvar. Turerna på Polismyndigheten belyser vikten av ett skärpt tjänstemannaansvar. Linda H Staaf och Mats Löfving (arkivbild från 2019).
Har ansvar. Turerna på Polismyndigheten belyser vikten av ett skärpt tjänstemannaansvar. Linda H Staaf och Mats Löfving (arkivbild från 2019). Bild: Janerik Henriksson/TT

Pontus Almquist: Därför behövs ett skärpt tjänstemannaansvar

En allt för stor diskrepans mellan vad som är olagligt och vad som är straffbart riskerar att underminera lagens genomslagskraft.

ANNONS
|

Den särskilda åklagarkammaren, som utreder polisers och vissa andra befattningshavares misstänkta brott, öppnade nyligen en förundersökning om grovt tjänstefel kring hur den nuvarande regionpolischefen och tillika den dåvarande chefen för Nationella operativa avdelningen (NOA), Mats Löfving, ska ha tillsatt den före detta underrättelsechefen Linda Staaf.

Parterna ska vid tiden för tillsättningen av tjänsten ha haft en privat relation och det ska ha funnits flera andra kvalificerade sökanden med poliserfarenhet. Visserligen ska man vara försiktig med att föregå åklagarkammarens utredning, men mycket pekar på att allt inte har gått rätt till och att hänsyn till annat än kompetens och meriter har iakttagits vid tillsättningen. Stämmer uppgifterna som florerar i media är det fråga om ett allvarligt maktmissbruk och en regelrätt skandal i den för samhällsordningen enskilt viktigaste myndigheten.

ANNONS

LÄS MER:Härvan i polisledningen: Detta har hänt

Det ska understrykas att ingen än så länge är misstänkt för brott, men det säger dessvärre ganska lite om allvaret i situationen eftersom utredningen befinner sig i ett mycket tidigt skede och eftersom ribban för att fällas för tjänstefel har satts abnormt högt. Enligt fackförbundet ST:s tidning Publikt ledde 62 000 anmälningar om tjänstefel endast till 126 lagförda brott mellan 2009 och 2017. Med andra ord fälls bara en på fem hundra av dem som anmäls, vilket saknar motstycke bland andra brottskategorier. Påföljden stannade dessutom som mest vid dagsböter eller villkorlig dom.

Det underminerar respekten för lagen såväl som förtroendet för myndighetsutövningen

Visst finns det inget egenvärde i att offentligt anställda blir fällda för brott. ST framför ofta som argument mot ett skärpt tjänstemannaansvar att en reglering som bestraffar för många riskerar att skapa en rädd tjänstemannakår och att det dessutom finns möjlighet att vidta disciplinära åtgärder vid överträdelser som inte anses brottsliga. Synpunkterna är värda att ta på allvar – visst rum för misstag måste lagstiftningen förstås medge av rena humanitetsskäl såväl som för att upprätthålla attraktiviteten i offentliga ämbeten.

Samtidigt går det inte komma ifrån vilka problem det restriktiva tjänstefelsansvaret är förenat med. I princip all myndighetsutövning regleras av lagar som skyddar för offentlig verksamhet centrala värden såsom rättssäkerhet och meritokrati. När glipan mellan vad som är olagligt och vad som är straffbart är för stor riskerar dessa värdens genomslagskraft att sättas ur spel. Dagens rättsläge medger till och med att straffansvar ska vara uteslutet när de lagar som skyddar dessa värden åsidosätts med avsikt, förutsatt att brottet anses “ringa”. Det underminerar respekten för lagen såväl som förtroendet för myndighetsutövningen och lämnar i förlängningen centrala värden skyddslösa och upp till den enskilda tjänstemannens nycker.

ANNONS

I februari röstade riksdagen med minsta marginal ned ett förslag om ett stärkt tjänstemannaansvar, men sedan regeringsskiftet har majoritetsförhållandet i frågan vänts om, och Tidöavtalet utlovar nu en reform på området. Det är angeläget. Myndighetsutövningens lagbundenhet är alldeles för viktigt för det svaga skydd den åtnjuter idag.

ANNONS