När Hovrätten för Västra Sverige i friade en man i Halmstad för brottet våldtäkt mot barn tog en kampanj skruv i sociala medier. Under hashtagen #jagvetvadensnippaär har kändisar och allmänhet tagit ställning för målsägandens rätt och raljerat över de semantiska hårklyverier som stod i vägen för en fällande dom. I några fall har samma personer, som för några veckor sedan tyckte att det var antidemokratiskt och illavarslande när Richard Jomshof (SD) uttalande sig om de pågående domstolsprocesserna om påskkravallerna för några veckor sedan, ropat på tydligare politiska ställningstaganden angående den nu aktuella domen.
Det djupa engagemang som människor visar för fallet säger något om hur viktiga domstolsprocesser är och att det blir rätt. Inte bara för den drabbade och dennes anhöriga å ena sidan eller den åtalade å andra sidan, utan för alla i samhället som läser om domen och blir berörda (och ilskna).
LÄS MER:Unicef sågar hovrättens arbete med snippadomen
Engagemanget skulle kunna leda till en fördjupad debatt om domstolarnas roll, och vikten av att rättssystemet får tillräckliga resurser att rekrytera adekvat kompetens och få mer tid att lägga mer tankekraft och omsorg på alla avgöranden. Trots att brottsbekämpning snart är det enda våra politiker talar om, har nämligen domstolsväsendet i decennier blivit styvmoderligt behandlat. Medan pengar har kastats på polisen har det svenska domstolsväsendet år efter år fått mindre pengar än vad det äskat. Det har i sin tur påverkat statusen på de olika yrkesrollerna.
LÄS MER:Snippamålet kan nå HD – "Allvarlig miss"
Den svenska domarskaran är krympande och behovet av nyrekrytering är stort, men den som vill gå domarbanan kan glömma både hus- och billån under lång tid efter universitetsstudiernas avslutande. Åklagarrollen har också påbörjat sin resa från ett högaktat yrke till en vägg av arbetstryck och försämrade villkor som utbrända dundrar in i. Det är naivt att inte reflektera över hur dessa tendenser i slutändan kommer att påverka kvaliteten på domstolarnas avgöranden.
LÄS MER:Sätt Snoppen och snippan på repeat
Problemet i det aktuella fallet om våldtäkt mot barn handlar inte om att svenska domstolar skulle krylla av äldre män med bristande kunskap om det motsatta könet. Det handlar heller inte om den språkliga genomgången av ordet ”snippa” och betydelsen av ”inne i [snippan]” – snarare var det centralt för domstolen att med viss exakthet bedöma målsägandens utsagor med tanke på hur det aktuella brottet är rubricerat. Därför hamnar pratet om rättsskandal och raljerandet över fallet snett. Det är fullkomligt självklart att staten – i detta fall åklagaren – ska bära risken för eventuella otydligheter i sin framlagda bevisning. Det är också helt grundläggande att domstolen ägnar tid och noggrannhet i sin värdering av vad som framkommit i åtalet. Det är varken kvinno- eller barnfientligt eller otidsenligt.
Det är möjligt, i vart fall inom ramen för det möjliga, att den friande domen beror på att åklagaren och polisen vid förundersökningen helt enkelt inte ställt tillräckligt detaljerade frågor till vittnen och målsäganden för ett fällande. Men det är också möjligt – kanske mera troligt – att domstolens bevisvärdering var bristfällig och att slutsatserna i domstolens motivering inte höll måttet. Sådana felslut kan aldrig helt undvikas, men kan motverkas. Det kommer dock vara svårt om inte arbetsbelastningen i svenska domstolar förbättras ordentligt.