Oslo  20190301.Illustrasjonsbilder: Hatefulle ytringer på datamaskin. Kvinne. ModellklarertFoto: Gorm Kallestad / NTB scanpix / TT / kod  20520
Hatspråk. Att användare av sociala medier ska ta större ansvar leder tanken fel. Bild: 20520

Demokratier inget hem för hatspråk

Att användare ska ta större ansvar är en blind fläck i diskussionen om hatspråk.

ANNONS

Den 3 maj räknas som Pressfrihetens dag. Lagom till det släppte Norstedts och författarorganisationen Svenska PEN en antologi om hatspråk, yttrandefrihet och vikten av ett demokratiskt samtal.

I antologin skriver journalisten Mina Dennert hur hon 2016 startade ett nätverk som använder hatspridarnas metoder för att lura Facebooks algoritmer och "trycka ner hatet längre ner i flödet". Det är ett vällovligt initiativ, som tycks ha spridit sig.

I Studio Ett (26/4) säger psykologen Klara Edlund, apropå P1:s dokumentär Ätstört internet, att hon vill "städa" Instagram och Youtube från material som kan trigga eller förvärra ätstörningar och "fylla på med sånt som leder i frisk riktning".

ANNONS

Båda projekten är viktiga. Men varje dag publiceras 100 miljoner nya bilder på Instagram, och varje timme laddas motsvarande 82 år av videos upp på Youtube. Det kan ingen städa. Att användare ska ta större ansvar är en blind fläck i diskussionen om hatspråk. Företagen bakom missas helt.

I antologin skriver journalisten Jesper Bengtsson visserligen att de "sociala mediernas sätt att fungera har blivit en drivbänk för mer hat", och lyfter exempelvis EU-kommissionens idé om att utkräva större ansvar av ägarna av sociala plattformar.

Men politiker och experter har länge sagt att plattformarna ska ta ett större ansvar för hat, hot och annat skadligt innehåll. Det lär inte ske. Se bara på Facebooks kappvändningar.

År 2014 värderades klickvänliga rubriker. 2016 var extrema politiska åsikter och fejkade nyheter högst upp i flödet. 2018 tonades material med nyhetsinnehåll ned till förmån för vad familj och vänner publicerade. Och i den senaste stora ändringen ska innehåll från grupper lyftas. Nyheter, fakta och sans lyser med sin frånvaro.

Förra sommaren bojkottade ett hundratal globala företag, varav flera svenska, Facebook för att markera mot spridandet av rasism. Nyligen initierade engelska fotbollsklubbar en liknande aktion. Bojkottarna antar dock, felaktigt, att sociala medier kan och vill ändra sig så pass mycket att användarna kan återgå till att nyttja plattformarna för positiva utbyten. Men då skulle de bli något väsensskilt annat än vad de i dag tjänar pengar på.

ANNONS

Det kan låta pessimistiskt. Men betänk att Facebook, mellan dessa två påstått stora bojkotter, tjänade 9,5 miljarder dollar på ett kvartal. Med ett sådant bifall från marknaden, varför ändra?

Det här perspektivet saknas i antologin, liksom i många andra diskussioner om sociala medier. Individer och demokratier bör skifta synsätt, från hur plattformar kan förbättras till hur vi gemensamt kan må bra. Att lämna hatspråkets hem är en god början.