Stridbar. Socialminister Lena Hallengren (S) vill begränsa de privata vårdförsäkringarna som hon menar urholkar den allmänna välfärden.
Stridbar. Socialminister Lena Hallengren (S) vill begränsa de privata vårdförsäkringarna som hon menar urholkar den allmänna välfärden. Bild: Henrik Montgomery/TT

Joakim Broman: Det är köerna som är problemet, Hallengren, inte privata vårdförsäkringar

När folk inte litar på att det offentliga kan ge vård i tid ställer man sig inte med mössan i hand och väntar, utan löser problemet.

ANNONS

Ingen ska kunna köpa sig före i sjukvårdskön, utropade socialminister Lena Hallengren (S) i augusti förra året (Dagens Arena 18/8 -20). Hallengren red till strid mot de privata sjukvårdsförsäkringarna som hon menade skapar gräddfiler och en tudelning av vården. Den utredning hon tillsatt skulle ta fram förslag på begränsningar för de privata försäkringarna.

I veckan (10/8) lämnades utredningen över till regeringen, och möjligen är det något mindre av en ideologisk stridsskrift än vad socialministern hade hoppats på. Utredaren Karin Lewin föreslår inga direkta begränsningar varken för privata försäkringsgivare eller för vårdföretag som levererar vård via dessa. Snarare handlar det om att öka den statliga insynen och kontrollen.

ANNONS

De privata vårdförsäkringarna utgör bara 1 procent av vårdområdets utgifter.

Det är klokt. Som Lewin skriver i DN (8/10) finns kunskapsluckor om vilken roll de privata sjukvårdsförsäkringarna fyller. Det är knappast sannolikt, som Hallengren försökt göra gällande, att försäkringarna urholkar den offentliga välfärden. De privata vårdförsäkringarna utgör bara 1 procent av vårdområdets utgifter. De som tecknar privata vårdförsäkringar betalar dessutom dubbelt för sin tillgång till vård: först genom skattsedeln, och sedan – när köerna är alltför långa – genom försäkringspremien.

Det innebär förstås en form av resursslöseri. Och även om inte de privata försäkringarna urholkar den offentliga vården i stort kan man resa frågetecken kring vilken påverkan de har på exempelvis personalförsörjningen.

Att ha ett slags parallellt vårdsystem är knappast optimalt. Men just därför borde man fråga sig varför de privata vårdförsäkringarna vuxit fram. Hur kommer det sig att 700 000 svenskar antingen själva eller genom sin arbetsgivare väljer att betala en extra gång för vården, i ett av världens främsta högskatteländer?

Svaret är naturligtvis vårdköerna. När folk inte litar på att det offentliga kan ge vård i tid ställer man sig inte med mössan i hand och väntar, utan löser problemet. De privata vårdförsäkringarna är varken problemet för eller en ensam lösning på en vård i kris, utan det främsta symptomet.

ANNONS

Kanske kan de också utgöra ett embryo för en mer modern och välfungerande välfärdsfinansiering. Några av de länder som har mer effektiva och samtidigt med jämlika vårdsystem – exempelvis Nederländerna och Schweiz – har obligatoriska privata vårdförsäkringar som grund. Framför allt fyller de privata försäkringarna en funktion som säkerhetsventil för ett vårdsystem där köerna fortsätter att växa. Om Hallengren är orolig för den ojämlika vården är det ett problem hon borde fokusera mer på, istället för att gasta om gräddfiler.