STOCKHOLM 20210607 FR V Leila Ali Elmi, arbetsmarknadspolitisk talesperson för (MP), Martin Ådahl, arbetsmarknadspolitisk talesperson (C), abetsmarknadsminister Eva Nordmark och Arman Teimouri, arbetsmarknadspolitisk talesperson för (L)vid en digital pressträff om utredningarna om flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden.
STOCKHOLM 20210607 FR V Leila Ali Elmi, arbetsmarknadspolitisk talesperson för (MP), Martin Ådahl, arbetsmarknadspolitisk talesperson (C), abetsmarknadsminister Eva Nordmark och Arman Teimouri, arbetsmarknadspolitisk talesperson för (L)vid en digital pressträff om utredningarna om flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden. Bild: Henrik Montgomery/TT

Det finns inget egenvärde att arbeta för en guldklocka

Moderniseringen av arbetsrätten var efterlängtad och nödvändig.

ANNONS

Den svåraste nöten att knäcka, och som därefter möjliggjorde ytterligare en mandatperiod med Stefan Löfven (S) vid rodret. Så beskrevs moderniseringen av arbetsrätten, som skrevs in i januariavtalet 2019. I veckan föll de sista pusselbitarna på plats.

Det var fyra till synes nöjda arbetsmarknadspolitiska talespersoner för S, MP, C respektive L som under måndagseftermiddagen (7/6) presenterade form, innehåll och tidsplan för de planerade förslagen. Reformerna, som bygger på parternas ursprungliga avtal och som dessutom omfattar utbyggda omställningsstöd, har utretts vidare av regeringen. Om allt går enligt plan kommer förslaget omsättas till lagstiftning 30 juni nästa år. Tack vare enträget förhandlingsarbete från Centerpartiet och Liberalerna tycks en efterlängtad omdaning komma till stånd.

ANNONS

Förändringarna på svensk arbetsmarknad de senaste decennierna har varit påtagliga. Många jobb har försvunnit i pressade sektorer, samtidigt som nya tjänster har skapats inom andra. Guldklockan som ges till arbetstagare för lång och trogen tjänst har blivit undantag snarare än regeln.

Med en arbetsmarknad vars förändringstakt enbart tycks öka ställs nya krav på både arbetsgivare och arbetstagare. För arbetsgivare handlar det om att uppnå en fungerande kompetensförsörjning som i förlängningen även ger rätt förutsättningar för företaget att växa. Samtidigt kräver morgondagens allt snabbare och rörligare arbetsmarknad kontinuerlig vidareutbildning för arbetstagare.

Lagen om anställningsskydd, LAS, är ett av många exempel på otidsenlig lagstiftning från förr. De politiska intentionerna när lagstiftningen infördes var säkerligen goda. Men sedan dess har flera decennier passerat, och lagens nuvarande utformning har i mångt och mycket spelat ut sin roll. Med dagens regelverk kan ett mindre, växande företag vara en felrekrytering ifrån att dras med stora kostnader under en lång tid framöver.

Inte minst har de som står längst ifrån arbetsmarknaden fallit offer för den otidsenliga lagstiftning som lett till en mer sluten arbetsmarknad. I många fall handlar det om unga, nyanlända och långtidsarbetslösa som inte fått en möjlighet att visa vad de går för.

LAS leder till uppenbara hinder för företagen, men det största problemet kanske ändå är det man inte ser: Små och växande företag som helt enkelt inte har vågat anställa eftersom risken med höga kostnader och oförutsägbara utfall i samband med uppsägningstvister har varit alldeles för stor.

ANNONS

Det är uppenbart att dagens stelbenta arbetsmarknadslagstiftning inte enbart har varit hämmande för arbetsgivare eller arbetstagare – utan för samhällsekonomin i stort. Därför var det välkommet att Svenskt Näringsliv, PTK och en majoritet av LO-förbundens medlemmar kunde ställa sig bakom förslagen om ökad flexibilitet både i arbetsrätt och omställning.

Att gå med på en modernisering av arbetsrätten lär ha svidit för Socialdemokraterna. Men det höga pris som var en förutsättning för fortsatt regeringsinnehav har varit glasklart sedan januari 2019.

Nu är det hög tid för de liberala punkterna att omsättas i praktik.