Signalerna för kris i energiförsörjningen avlöste varann under onsdagen i en magnitud som inte tidigare legat för handen. Varberg energi meddelade i ett nyhetsbrev till sina kunder att elpriset kan komma att bli 3-4 gånger högre än förra vintern och rekommenderade villaägare att ha en buffert om 50 000 för att klara av elräkningen, alternativt kontakta banken redan nu.
Under morgonen meddelade också kärnkraftverket i Ringhals att reaktorn Ringhals 4 inte kommer tas i drift direkt efter det årliga underhållet. En tryckhållare skadades under ett test och reparationsarbetet beräknas ta tre månader. Presschefen Anna Collin betonar att reaktorns produktion försörjer motsvarande tre städer av Göteborgs storlek (Aftonbladet 31/8) och elmarknadsanalytikern Christian Holtz menar att avbrottet kommer påverka elpriset “markant”.
Näst på tur med tråkiga besked om elen stod Svenska Kraftnät. Det finns en reell risk att man som elanvändare kopplas bort från elnätet i vinter, enligt SVK:s analyser. Risken för effektbrist bedöms nämligen ha ökat. Samtidigt betonade den strategiska driftchefen Erik Ek att risken för bortkoppling minskar fem gånger om, om förbrukningen minskar med två procent under den tid när den är som störst.
Responsen från regeringen kom under eftermiddagen. Det tidigare aviserade “högkostnadsskyddet” som skulle komma att kosta staten uppemot 60 miljarder per år ska nu utökas med ytterligare 30 miljarder. Kostnaden skulle med andra ord motsvara nästan en tiondel av en normal statsbudgets utgifter. “Vi står inför en vinter som inte liknar någonting vi sett på mycket länge i Sverige”, kommenterade finansminister Mikael Damberg (S) under pressträffen.
Och visst är det så. Än finns det dock inte ett uns av självkritik från den sittande regeringen kring hur vi kunnat hamna här. Energikrisen är förvisso inte nationell utan pågår i hela Europa. Men hade vi inte haft en regering som sett som sin främsta uppgift att driva fungerande reaktorer till stängning hade vi kunnat vara i en betydligt mer skonsam situation.
Hur effektbristen avhjälps genom att sätta in nära 100 miljarder i subventioner för elförbrukning är också en gåta som regeringen antingen inte tänkt på, eller mer sannolikt ignorerar, eftersom ett val står för dörren. Normalt sett blir det ju inte mindre brist på en vara som staten sätter ett artificiellt lägre pris på. Tvärtom är det följdenligt att bristen blir större.
Ett mer ändamålsenligt sätt att komma tillrätta med effektbristen i ett kortsiktigt perspektiv vore att göra som andra länder i Europa gör just nu: att starta en statlig kampanj för att minska energikonsumtionen inför och under de värsta månaderna nu i vinter. På så sätt kan vi minska risken för att hamna i en situation där människor kopplas bort från elnätet, och regeringens 90 miljarder kan förslagsvis istället läggas på långsiktiga investeringar i energisystemet.
Energikrisen är självförvållad. Insikten om att Putin kunde använda Europas energiberoende av Ryssland emot oss fanns, men ignorerades. Istället lades kärnkraft ned samtidigt som energiförbindelser med Ryssland byggdes ut. Nu står vi vårt kast. Det kommer bli en lång kall vinter.
