Det är ekonomin, dumbom. Finansminister Mikael Damberg (S) debatterade finanspolitik och skatter med övriga partiers ekonomisk-politiska talespersoner på söndagen.
Det är ekonomin, dumbom. Finansminister Mikael Damberg (S) debatterade finanspolitik och skatter med övriga partiers ekonomisk-politiska talespersoner på söndagen. Bild: Henrik Montgomery/TT

Joakim Broman: Ekonomisk debatt med idélös socialdemokatri

Den ekonomisk-politiska debatten på söndagen var talande för hur årets valrörelse ser ut.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

ANNONS
usernewspaperlogoutofferarrowcommentsSökSuperlokaltclockplaytwitterfacebookinstagramNotifikationerNotifikationer avNotifikationerstampenpencilusersusers outlinedclocklockdatabasecheckbox-checkedcheckbox-uncheckedlikecheck_circleexclamation-solidgrade

Den ekonomisk-politiska debatten som ägde rum i SVT:s Agenda under söndagskvällen (29/8) har stor potential att bli ett bra dokument över över denna period i politiken. Ta bara replikväxlingarna mellan Centerpartiets Martin Ådahl och Liberalernas Mats Persson, där Persson undrade hur Ådahl skulle få igenom sina utlovade förbättringar för småföretag när han på vänsterkanten är omgiven av skattehöjare. Perssons fråga är berättigad, men man får samtidigt hoppas att det är den sista valrörelsen som de två liberala partierna behöver träta. Centerpartiet hör hemma bland de borgerliga partierna.

Debatten var även symptomatisk för 2022 års valrörelse på andra sätt, inte minst genom att en stor del av sändningen handlade om kompensation och tillfälliga stöd: hur ska hushåll och företag kompenseras för kraftigt stigande matpriser, för höga drivmedelskostnader eller elräkningar. Det är kanske inte konstigt med tanke på hur utvecklingen sett ut, men det är både ett kortsynt perspektiv och ett som innebär att större frågor trängs undan från den ekonomisk-politiska debatten.

ANNONS

Den höga arbetslösheten bland utrikes födda och unga utan gymnasieutbildning diskuterades exempelvis bara i förbifarten. Men situationen för dessa grupper är illavarslande när Sverige nu går in i en lågkonjunktur. Erfarenheterna från 1990-talskrisen visar dels att det är sådana grupper med svag arbetsmarknadsanknytning som först förlorar jobben, dels att många av dem inte tar sig tillbaka till arbetsmarknaden när krisen är över. Att få fler i arbete brådskar.

Elpriserna nämndes som sagt, men mest i termer av kompensation. Perspektivet om ett hållbart elsystem som skapar förutsättningar för svensk basindustri saknas.

Den tillfälligt avvärjda men snart återkommande cementkrisen nämndes inte överhuvudtaget. Under måndagen varnade Byggföretagen för att Cementas hotade tillstånd kan innebära 160 000 förlorade jobb och ett BNP-bortfall på 2,6 procent under 2023 (Expressen 29/8).

Skogsnäringen, nyindustrialiseringen i Norrland och andra framtidsfrågor för svensk ekonomi är på samma sätt frånvarande från debatten. Det är inte särskilt förvånande sett till hur idélös socialdemokratin numera är. Men kriget i Ukraina, skenande priser och en infekterad valrörelse har kanske även gjort de borgerliga partierna närsynta och detaljfokuserade. Behovet av en riktning och en marknadsinriktad ekonomisk politik är ett av de viktigaste argumenten för ett maktskifte. M, L och KD skulle tjäna på att lyfta blicken från plånboksfrågorna.

ANNONS

ANNONS