KRÖNIKA ∎ I veckan det Ukrainas nationaldag. En självständig nation efter Sovjetsystemets kollaps. Men ett land och ett folk med eget språk, identitet, kultur och historia genom tusen år.
24 februari 2022 startade Vladimir Putin sitt fullskaliga anfallskrig. I 547 dagar och nätter har ryska soldater ödelagt ukrainska städer, plundrat, våldtagit, mördat och förstört. I veckan såg vi de kusliga siffrorna: En halv miljon sårade och döda hittills; 70 000 döda ukrainare, 120 000 döda ryssar.
Poeten Beng Berg skriver i den vrede och förtvivlan vi alla känner: ”Nu grävs nya skyttegravar,/unga män på var sin sida av fronten/Många ska dö, dö alldeles för tidigt…/medan Putin sitter i sin skottsäkra u-båt /på lögnens hav”.
Lögnen, ja, det är den som gör detta fasansfulla krig möjligt. När Rysslands skolor nu ringer in till hösttermin ligger en ny bok på alla bänkar: Putinregimens förvridna historia om hur det hemska väst angrep deras fosterland och nu hotar utplåna det. USA, Polen, Sverige, alla dessa moraliskt dekadenta länder där de flesta ledare är nazister och pedofiler.
Idag, på Ukrainas nationaldag vill vi svenskar, tillsammans med alla demokrater i världen uttrycka vår djupa empati, vår solidaritet, vårt konkreta stöd till det lidande, modiga ukrainska folket. Ukrainas sak är vår! Ukrainska män, kvinnor och barn dör för oss alla i kampen för frihet, rättsstat och demokrati, i ett krig som inte får vinnas av den härskande eliten i Kreml. Despoterna som blåst liv i den månghundraåriga imperiedrömmen om Stor-Ryssland. Som lägger under sig sina grannländer. Som med hot om arbetsläger och fängelse kväser all inhemsk opposition. Som varje dag i nästan tjugo år pumpat ut lögner och propaganda som stora delar av den ryska allmänheten idag tycks tro på.
Dokument utifrån i SVT i söndags blottlägger den splittring som jäser under ytan i detta Putins Ryssland, Sovjet 2.0. En frustration som - tillsammans med ukrainarnas motstånd och västs fortsatta enighet och militära och ekonomiska stöd - ger en strimma av hopp. Ett slut på ockupationen och kriget förutsätter förändringar i Ryssland, i Kreml, i militären. Få ser tecken på något sådant just nu. Men historien lär oss att det ”omöjliga” plötsligt kan ske – och det snabbt.
”Putin, ett blodigt kommatecken i historieboken”, utropar Bengt Berg i en strof i sin diktbok Under Ukrainas blåa himmel. ”Att åstadkomma så mycket lidande/och till sig själv en plats/i helvetets skamvrå”.
I april i år dömdes den 41-årige ryske journalisten Vladimir Kara-Murza till 25 års fängelse för ”landsförräderi”. Varför? För att han ihärdigt sagt sanningen om kriget i Ukraina. I domstolen upprepade han sin övertygelse om att även denna onda regim kommer att falla: ”Det är aldrig så mörkt som timmarna före gryningen”.
Hoppfulla ord. Leve Ukraina, leve demokratin, friheten och alla nationers och människors rätt att själva välja hur de vill forma sina liv!
