Ådalen, 7 november 2020. Det är lördag kväll. Klockan ska snart slå halv elva, och höstmörkret har sänkt sig som ett gjutjärnslock över den lilla uppländska bygden. SVT1 visar dagens sista sändning av Rapport. Bara några timmar tidigare har AP konstaterat att Joe Biden kommer att gå segrande ur det amerikanska presidentvalet. Världspolitiken står i gungning. Men i Ådalen vankas en stilla natt.
Plötsligt skiner himlen upp. För ett par sekunder blir allting åter dagsklart, som om någon mixtrat med en kosmisk dimmerknapp. Något orangeaktigt skjuter ner över himlavalvet. Skenet är så starkt att det syns ända till Finland och Norge.
Flera vittnen berättar senare att de blev skräckslagna. Någon trodde sig uppfatta början på en stundande alieninvasion. En annan antog att det skett en stor kärnvapenexplosion.
Men om en explosion har inträffat så har det skett flera mil ovan jordytan. Det är en bolid – en ljuskraftig meteorit – som har rivit upp natten.
Meteoritnedslag är egentligen inte ovanliga. Omkring hundra ton rymdsten faller över jorden varje dag. Men det mesta hamnar i haven, eller sargas av friktionen i atmosfären till den grad att bara smågrus återstår vid nedslaget. Att större meteoriter når marken – svensk mark dessutom – är desto mer sällsynt. Det senaste observerade fallet inträffade för mer än 60 år sedan, när den så kallade Hökmarksmeteoriten slog ner i Västerbotten.
När ryktet nu sprids om ett nedslag i Upplandstrakten blir det något av ett jippo. Geologer, mineraloger och astronomer från hela landet beger sig mot Ådalen för att delta i sökandet efter rymdstenen.
Den 22 november 2020 lokaliseras ett antal svartmetalliska flisor bredvid en misstänkt grop i skogarna mellan Ådalen och Fjärdhundra. Flisorna kommer från meteoritens ytterhölje. De avslöjar två saker. Ett: meteoriten är av järn, vilket är sällsynt. Två: den är antagligen inte långt borta.
Inte långt därefter kommer beskedet. Två svenska »meteoritjägare« – som de kommer att kallas i lokalpressen – har satt punkt för rymdstensjakten. Under ett lavskikt nära platsen där flisorna hittades har de lyckats få syn på toppen av en gropig metallklump. Meteoriten väger nästan 14 kilo. Det sägs att den vägde närmare nio ton när den träffade atmosfären.
De två meteoritjägarna tar fyndet med sig hem över julhelgerna. De hinner ta ett par pressbilder med sin extraterrestriska trofé, men väljer snart att lämna över meteoriten till Naturhistoriska riksmuseet. Och här kunde historien ha tagit slut.
Men faktum är att den bara har börjat.
I början av 2021 inkommer ett brev till Naturhistoriska riksmuseet. Brevet är skrivet av en advokat. Han uppger att han är ombud för ägaren till en skogsfastighet nära Ådalen: närmare bestämt den fastighet där meteoriten slog ner och senare återfanns av meteoritjägarna. Följaktligen – menar markägaren – tillhör meteoriten honom.
