Att Sverige behöver producera mer el är samtliga av riksdagens politiker ense om. Men när det kommer till vilket energislag det ska satsas på har åsikterna gått isär, och inte sällan finns det en stark lokal opinion. Inom regeringen är klyftorna tydliga där Sverigedemokraterna varit starkt kritiska till utbyggnaden av vindkraftverk. Satsningar på kärnkraftverk i all ära men även satsningar på förnyelsebar energi behövs och läget är för prekärt för att fastna i politiska diskussioner.
Vindkraften har utretts i den statliga utredningen om stärkta incitament för utbyggd vindkraft vars slutsatser landade i utredningen ”Värdet av vinden”. Därutöver tillsatte regeringen ett tilläggsdirektiv med i huvudsak två uppdrag: att föreslå ett system för kompensation till lokalsamhällen och till dem vars omgivning påtagligt påverkas av vindkraftsutbyggnad samt lämna förslag på att stärka kommunernas incitament att medverka till utbyggd vindkraft. I det ingick det för utredarna att lämna förslag på hur finansieringen ska komma från verksamhetsutövarna.
I det kommunala vetot finns det brister och regeringen måste våga ta tag i frågan
Det är viktigt att få med sig kommunerna i frågan om utbyggnaden av vindkraftverk. Frågan om Sveriges elförsörjning och vilka energislag vi ska ha är nationell och känner inga kommunala eller regionala gränser men i ett land med 290 självstyrande kommuner krävs det att alla är med på tåget. Det är ute i kommunerna vindkraftverken byggs, märks och hörs och det är också där opinionen är stark. Men när Vindkraftsutredningen lades fram i våras fanns det inget förslag på ersättning till de kommuner som säger ja, eftersom tilläggsdirektivet hade förhindrat det. Frågan om ersättning till kommunerna är obesvarad från regeringen och utredaren själv konstaterade att det inte blir några fler vindkraftverk med de premisser som regeringen har gett.
Även om utredningen föreslår ersättningar till närboende och till lokalsamhället så saknas det fortfarande förslag för hur kommunerna kan ersättas, något som flertalet av remissinstanserna kritiserar. I avsaknad av tydliga beslut har ansökningarna om nya tillstånd gått ner vilket på sikt riskerar att leda till en långsammare utbyggnad. Därtill måste kommunerna som det är idag ges kraftiga incitament för att tacka ja till vindkraften. I det kommunala vetot finns det brister och regeringen måste våga ta tag i frågan. Tillståndsprocesserna behöver vara rättssäkra, förutsägbara och effektiva om en storskalig utbyggnad av elproduktion ska kunna ske. Men när tillståndsansökningar avslås, kommuner ändrar sig under pågående process och fattar godtyckliga beslut som inte behöver motiveras blir det osäkert.
Det är närboende som primärt drabbas av vindkraftverken men även kommunerna behöver morötter för att tacka ja annars kommer projekt fortsätta gå i stöpet för att kommunerna säger nej. Frågan har blivit infekterad på såväl lokal nivå som regeringsnivå men den måste lösas. Gör den inte det står vi inför en situation där man nationellt är bakbundna av lokal opinion och där kärnkraftverken det pratas om fortfarande är långt ifrån etablerade.
