Fram till år 2010 rådde revisionsplikt för samtliga aktiebolag i Sverige. Omkring 20 000 kronor kostar det årligen att låta sina räkenskaper granskas av en auktoriserad revisor, vilket de allra flesta mindre bolag idag kan välja att avstå från. Företagarna själva upplever rimligtvis att reformen var bra, eftersom få mindre bolag i dag frivilligt anlitar en revisor. Reformen var en del i Alliansregeringens arbete för att gynna och förenkla företagande i aktiebolagsformen. En annan reform på det området är att det sedan några år tillbaka endast krävs 25 000 kronor som minsta aktiekapital för att starta ett aktiebolag.
Lika förutsägbart som en pendels slag har därefter röster höjts för att kompensera för denna förenkling, för att säkerställa att företagare är seriösa. Ofta upprepas påståendet att svenska aktiebolag används som verktyg bland den organiserade brottsligheten och att det är dags att göra något åt detta faktum. Inte sällan brukar samma politiker hävda att regelkrånglet för företag är för dyrt och tillväxthämmande.
Den förra regeringen lyckades därför med konststycket att tillsätta två utredningar i helt motstående syften: både en utredning om att höja gränsvärdena för revisionsplikt i paritet med jämförbara länder – med ambitionen att öka Sveriges konkurrenskraft och minska regelkrånglet – och en utredning om för- och nackdelarna med förnyad revisionsplikt för alla, med syfte att kväsa möjligheterna att använda bolaget som brottsverktyg.
I ett delbetänkande som offentliggjordes under sommaren redovisades den senare utredningens slutsatser. Där konstateras att Ekobrottsmyndigheten har larmat om att den slopade revisionsplikten ledde till ökad brottslighet och att kvaliteten på räkenskaperna generellt blivit sämre. Samtidigt noterar utredaren att det är svårt att mäta om förekomsten av en revisor har en brottspreventiv effekt, och om denna effekt går att återskapa med ett införande av revisionsplikt för alla.
I stunder av tvivel finns i alla fall Brottsförebyggande rådets statistik. Sett över en tioårsperiod visar exempelvis antalet anmälda bokföringsbrott ingen tydlig trend åt det ena eller andra hållet – vilket i sin tur innebär att brottsligheten varken kan ha vuxit explosionsartat, eller minskat på grund av sämre upptäcktsmöjligheter. Detsamma gäller för andra typer av ekonomisk brottslighet.
Förslaget om revisionsplikt riskerar att hanteras med samma aningslöshet som reglerna om penningtvättskontroller – vilket drabbat vanligt folk och företagare som vill öppna ett bankkonto men ändå inte tycks stävja de mest flagranta fallen av penningtvätt. En allmän magkänsla om att aktiebolagsformen har använts i brottsliga syften räcker inte. Ekonomisk brottslighet förekommer på olika sätt och i varierande former, såsom bedrägerier, bidragsfusk, skattefusk, svart arbetskraft och penningtvätt. Och, vilket en eminent granskning från Svenska Dagbladets vittnat om: genom falska lyssningar på musikjätten Spotify. Det vore olyckligt om politikerna satte krokben för hela Sveriges konkurrenskraft och tillväxt genom att låta alla aktiebolag bära skulden och notan för all denna variation av skumraskaffärer. Ingen organiserad brottslighet i världen kan frånta politikerna deras ansvar att se till att förslag och reformer är effektiva.
