Gängen skjuter och spränger. Både förövare och offer har oftast invandrarbakgrund. Enligt polisen finns gängkopplingar också i våra trakter. Även Uddevalla har upplevt skjutningar. Partiledare föreslår nationell samling mot våldet. På samma utandning angriper partiledare ett annat parti för dess dåliga politik. Jag kan förstå talet om samling. Jag kan förstå behovet att förklara och angripa ett annat parti. Att kombinera både och blir inte bra.
Sverige har per innevånare gett plats åt fler än många andra EU-länder. Fristad till människor som flytt våld och misär. Orden säger: Vi valde inte flykten, flykten valde oss. Men andra länder har gett fristad åt många utan att få samma våld. Hur kunde det gå så fel i Sverige?
I Sverige var vi vana att se oss som en fristad. I Bohuslän hade vi tagit emot, balter, ungrare, chilenare, många från Balkan. De flesta kom i arbete och blev bohusläningar. I en ny värld, med mobil och internet, såg vi krig och katastrofer i Afghanistan, Iran, Irak, Syrien. Vi såg, Somalia, Sudan och andra afrikanska länder. De kunde också se oss. Trygghet och välfärd i Sverige blev ett hopp. De som fått fristad berättade om Sverige. Tyvärr blev friststaden ofta till ett utanförskap, utan egen försörjning.
Alliansen vann 2006 med budskapet att alla skulle i arbete. Sedan gjorde de upp med Miljöpartiet om asylpolitiken. Papperslösa skulle få vård och deras barn skola. Reinfeldt sa att vi skulle öppna våra hjärtan. Lööf menade 2011 i TV att Sverige kunde klara 30 miljoner nya inflyttade.
Kulmen kom hösten 2015. I Sverige bygger vi inga murar sa statsministern. Statens chefer kallades till möte på Munchenbryggeriet i Stockholm. Budskapet var: Vi ska klara det här. En talare sa, att det just inte fanns någon svensk kultur. Så ändrade sig nästan alla partierna samtidigt.
Det är ett misslyckande både för deras hem och samhället
Nu ska Sverige ha EU:s stramaste asylpolitik. Det är ok att ändra sig. Men man bör förklara varför. Att sluta ge asyl kommer inte vara boten. Majoriteten av de som kom är hederliga, vill jobba och studera. Men när Sverige inte är tydliga med kraven och de nya inte klarar kraven blir det svårt. Om en procent av en miljon väljer fel väg blir det 10 000.
Sverige gjorde för lite rätt och många fel, i vart fall i förhållande till antalet som skulle beredas plats i folkhemmet. Utanförskapet blev ett faktum. Och än värre är att både förövare och offer, ofta är så unga. Unga som på nära håll upplevt gängens makt. Det är ett misslyckande både för deras hem och samhället.
Många som såg det komma, låg lågt, för att inte gynna mörka krafter. Sverigedemokraterna har bruna rötter. Vissa smetade brunfärg på de oroliga. Det fanns också de som verkade för att göra positiv skillnad.
På länsstyrelsen försökte vi göra vårt. Vi tog fram en lärobok i samhällskunskap för nyanlända. Vi ordnade utbildningar för att sprida kunskap och exempel på bra integration. Vid ett studiebesök i Hammarkullen, i Göteborg, tog en polischef mig till ett fönster på andra våningen och sa: så långt du kan se, gäller annan lag än Sveriges. Där styr en familj. 2020 kom boken Familjen, om klanen Khan.
SD hade inte växt till riksdagens näst största parti om de andra partierna hanterat invandringens och dess följder på ett bättre sätt. Nu ska polisen få det den begär. Det kan behövas mer. Varför inte fler och bra bemannade polisstationer i drabbade områden? Och det krävs satsningar för ordning på arbetsmarknad och i skolan. Klarar inte skolan att hålla ens enkla regler, då ser framtiden fortsatt mörk ut för många unga.
