Förra året mördades 14 kvinnor av närstående män. Bland annat en höggravid 27-åring som bestämt sig för att lämna sin man. Väskan var packad men kvinnan kom aldrig ut ur hemmet levande. Hon – och bebisen – fick ta emot 51 knivhugg. En tid senare råkade en 32-årig kvinna ut för samma sak. I år är risken överhängande för att statistiken blir ännu mörkare. Redan innan vi nått halvårsskiftet har 12 kvinnor dödats av män som de har eller haft en relation med.
För sex år sedan, 2016, presenterade den rödgröna regeringen en nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Detta som en del av den jämställdhetspolitiska skrivelsen ”Makt, mål och myndighet – feministisk politik för en jämställd framtid”. Sedan dess har man också lagt fram ett åtgärdsprogram i 40 delar vilket förstärktes ytterligare med 99 nya punkter vid det senaste årsskiftet. Programmet omfattar ett utökat arbete för att förebygga våld, förbättrad upptäckt och starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och deras barn, effektivare brottsbekämpning samt förbättrad kunskap och metodutveckling.
Regeringens satsningar har uppenbarligen inte gett effekt. Rimligtvis för att många av förslagen inte är tillräckligt konkreta för att leda till verklig förändring. I en intervju i SVT (16/6) kritiserar Olga Persson, ordförande för Kvinnojourernas riksorganisation Unizon, regeringen för de brister organisationen upplever att politikerna inte adresserat, vilka leder fram till att kvinnor och barn mister livet trots att de hade kunnat räddas. Unizon påpekar bland annat att det fortfarande saknas stöd ute i kommunerna för att kvinnor ska våga och orka anmäla sin förövare. Det finns inte heller någon tydlig struktur för hur åtgärdspaketet ska följas upp. Man menar dessutom att det på samhällsnivå finns stora kunskapsluckor om hur våld påverkar offer vilket bland annat leder till att kvinnor och barn kan tvingas att fortsätta umgås med till exempel en pappa som är dömd för misshandel. "Det är helt oacceptabelt. En obligatorisk utbildning om det här krävs inom rättsväsendet", säger Olga Persson.
Att justitieminister Morgan Johansson (S) i en intervju i SvD (16/6) erkänner att regeringen misslyckats är inte heller mycket att hurra för. För samtidigt är han inte villig att ytterligare skärpa lagstiftningen genom att bland annat sänka gränsen för kontaktförbud och införa vistelseförbud för gärningsmän i den kommun offret lever, vilket bland annat Moderaterna föreslagit. Johansson vill inte heller utlova mer och stabilare resurser till landets kvinnojourer, vilket hade varit mer än välbehövligt. Många av kvinnojourerna drivs via projektpengar som delas ut år för år och vågar inte utveckla verksamheten eller planera framåt. Att ge kvinnojourerna bättre ekonomiska förutsättningar är något som de facto skulle ge effekt. Likaså att förändra lagen för att tydligt markera att den som utövat psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld mot sin partner och/eller sina barn bör hålla sig på avstånd och inte kunna kräva umgänge.
I världens mest jämställda land ska gravida kvinnor inte huggas ihjäl eller misshandlas till döds av män de lever med. Så länge det sker måste politikerna göra mer.
