KÅRBÖLE 20180902
Statsminister Stefan Löfven (S) besöker Kårböle utanför Ljusdal där en en hyllningskonsert anordnats för att uppmärksamma och tacka alla som på något sätt arbetat med sommarens skogsbrand i området. Han gjorde även ett kort stopp i en brandhärjad skog.
Foto: Mats Andersson / TT / kod 62210
Solen går ned över regeringskoalitionen. Stefan Löfven (S) är statsminister igen, men konflikten mellan C och MP i skogsfrågor skapar stora osäkerheter. Bild: Mats Andersson/TT

Januarisamarbetet åt skogen

Existerar ens en möjlig skogskompromiss mellan C och MP?

ANNONS

Inför onsdagens statsministeromröstning, där Stefan Löfven (S) ännu en gång röstades fram som statsminister, var det lätt att konstatera att januariavtalet inte blev vad något av de inblandade partierna hade hoppats. Den "liberala kravlista” som Centerpartiet och Liberalerna ställde upp för att stödja Löfven 2019 har visserligen lett till en del mindre segrar. Värnskatten är avskaffad. Läroplanerna görs om och grundskolan ska bli tioårig. Statliga servicekontor har öppnats runt om i landet.

Men de större reformerna i uppgörelsen har alla, i likhet med karaktärerna i en pusseldeckare, gått dystra öden till mötes. Förändringen av Arbetsförmedlingen mötte stor kritik och drogs tillbaka av regeringen. Förhandlingarna om den breda skattereformen kom egentligen aldrig igång. Reformen av arbetsrätten blev av, men i ganska rejält urvattnad form. Inget beslut finns kring de utlovade höghastighetsbanorna. Den numera berömda punkt 44, om fri hyressättning i nyproduktion, ledde i slutändan till att hela regeringen föll.

ANNONS

Då har man inte ens kommit in på de infekterade skogsfrågorna, som på många sätt var avgörande för Centerpartiets beslut 2019. De senaste decennierna har staten blivit allt mer interventionistisk i skogspolitiken. Nya regleringar, exempelvis kring artskydd, har stoppat avverkningar på godtyckliga och ofta märkliga vis. Miljöorganisationer har flyttat fram positionerna, både formellt och informellt, och överklagar allt fler åtgärder i skogsbruket. I det uppmärksammade Norrtälje-fallet gick en tjänsteman från Skogsstyrelsen – för övrigt med miljöaktivistisk historik – på skogsinventering ihop med en representant från Naturskyddsföreningen, innan området pekades ut som nyckelbiotop, i praktiken omöjlig att bruka.

Men vad återstår om man inte vinner skogen?

Det var denna utveckling som Centerpartiet föresatte sig att stoppa med januariavtalets skrivningar om stärkt äganderätt. Det misslyckades. Skogsutredningen innehöll enstaka ljuspunkter, men föreslog samtidigt att staten ensidigt skulle expropriera 650 000 hektar fjällnära skog. Så sent som för en månad sedan kallade Lantbrukarnas riksförbund den nya artskyddsutredningen "en katastrof för markägare”.

Det är också i detta ljus som Centerpartiets utspel i veckan ska ses. Det var talande att C, ställda inför väggen, valde äganderätt och uppluckrat strandskydd som viktigaste villkor för att släppa fram Löfven igen. Partiet har kanske kunnat leva med att delar av januariavtalet förhalats, urvattnats eller prioriterats ned. Men vad återstår om man inte vinner skogen?

ANNONS

Stefan Löfven är nu statsminister igen. Men hur ska C försvara att ännu en gång placera Miljöpartiet, den diametrala motsatsen i skogsfrågorna, på regeringskansliet? Existerar ens en möjlig skogskompromiss mellan C och MP?

Innan de frågorna är besvarade saknas ett hållbart regeringsalternativ till vänster. Kom ihåg det nästa gång Löfven lovar guld och gröna skogar.