En strålande framtid. Nu börjar regeringen kratta manegen för ny kärnkraft.Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari (L) efter pressträff där förslag om ändrad kärnkraftslagstiftning presenteras.
En strålande framtid. Nu börjar regeringen kratta manegen för ny kärnkraft.Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari (L) efter pressträff där förslag om ändrad kärnkraftslagstiftning presenteras. Bild: Marko Säävälä/TT

Pontus Almquist: Kärnkraftsmotståndet är fortfarande institutionaliserat

Systemet är alltjämt riggat för att omöjliggöra ny kärnkraft. Att regeringen nu plockar bort de kvarvarande hindren är angeläget för landets framtida elförsörjning.

ANNONS
|

Trots det senaste årets islossning i frågan sitter rädslan för kärnkraft fortfarande djupt rotad institutionellt. Alltjämt stadgar miljöbalken ett förbud mot nya reaktorer på platser där det inte redan finns befintliga. Samma balk begränsar också antalet reaktorer i drift till högst tio. Genom Tidöavtalet aviserade regeringen att den avsåg ta bort regleringar av den här typen och under onsdagen (11/1) meddelades att den skickar ett förslag om att slopa begränsningarna på remiss.

“Utsläppen ska ner hela vägen till noll. Planerbar el och en stabil elproduktion är en nödvändig förutsättning för det långsiktiga klimatarbetet i Sverige”, deklarerade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) i samband med detta. Det är svårt att inte hålla med. Energi från sol och vind kommer och går, medan energiproduktionen från kärnkraft består. Alternativet är storskalig förbränning av kol och olja, såsom lösningen huvudsakligen stavas på kontinenten. Något som svårligen kan förenas med målet om netto noll.

ANNONS

Energipolitiken måste byggas långsiktigt

Miljöpartiet, som numera tycks vara det enda partiet som står kvar i ett utpräglat kärnkraftsmotstånd, framhåller ofta att ny kärnkraft tar lång tid att bygga och att det inte löser energiförsörjningen på kort sikt. Tekniskt sett är det förstås sant, men resonemanget bygger på den tvivelaktiga uppfattningen att energi- och effektbristen skulle vara tillfällig. I själva verket finns mycket som pekar på att höga elpriser under vinterhalvåret kommer att bestå inom överskådlig tid. Alldeles oavsett behöver vi stabila energikälllor även om 10 och 15 år.

Det ska i sammanhanget inte glömmas bort att den föregående regeringen slopade planer på nya reaktorer så fort de flyttat in i regeringskvarteren 2014. Hade planerna inte skjutits i sank skulle nya reaktorer i princip ha kunnat stå i drift vid det här laget, eller åtminstone om bara några år. Energipolitiken måste byggas långsiktigt, och det är mycket tack vare bristen på sådan långsiktighet som vi har försatt oss i den situation som vi befinner oss idag.

Att slopa förbuden mot nya reaktorer och de geografiska begränsningarna för dessa är förstås bara ett första stapplande steg mot att faktiskt få ny kärnkraft på plats. Vägen dit kommer med all sannolikhet att vara lång, allt annat än spikrak och mycket dyr – åtminstone i ett initialt skede. Att som Miljöpartiet ställa kortsiktiga lönsamhetskrav på ett kraftslag som det fram tills ganska nyligen har varit straffbart att forska om, som beskattats skyhögt och som har belagts med restriktioner som saknar vetenskaplig grund, samtidigt som alternativa kraftslag har fått generösa subventioner, är fullständigt verklighetsfrånvänt.

ANNONS

På engelskan finns ett talesätt som lyder “The good is the enemy of the great”. I strävan efter perfektion riskerar vi att gå miste om det som "bara" är bra. I just denna fälla har vi hamnat när det kommer till energiförsörjning och kärnkraft under de senaste decennierna. Kärnkraften är inte perfekt, men likväl är det det bästa alternativet när väderlekarna inte tillåter annan elproduktion.

ANNONS