STOCKHOLM 20220926Julia Kronlid (SD) väljs till andre vice talman i riksdagen under måndagen.Foto: Anders Wiklund / TT / kod 10040
Talman. I en andra omröstning blev Julia Kronlid (SD) under måndagen vald till riksdagens andre vice talman. Bild: Anders Wiklund/TT

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Kritiken av Julia Kronlid missar målet

Det är lätt att argumentera emot en kreationist och abortmotståndare, men att göra det tar värdefull tid från viktigare frågor.

ANNONS
|

Rätt man på rätt plats i fyra år till. Trots att han företräder ett parti som numera bara är det tredje största, var det en enhällig riksdag som valde om moderaten Andreas Norlen till talman. Välförtjänt efter en mandatperiod då Norlen visat att han inte bara klarar av att axla rollen – han är som klippt och skuren för den.

Mer dramatik bjöd valet av andre vice talman på. I en första omröstning fick ingen av kandidaterna till att bli andre vice talman majoritet. Eftersom röstningen var sluten går det bara att spekulera i vilka som bröt partilinjen. Först andra gången gillt var det ordning och reda i partileden, och 174 ledamöter la sin röst på Julia Kronlid (SD) som med det valdes med minsta möjliga marginal.

ANNONS

Dramatiken i kombination med Kronlids minst sagt kontroversiella – även för en Sverigedemokrat – åsikter ger valet av henne ett oemotståndligt nyhetsvärde. Dessutom gör hennes kreationism och abortmotstånd henne till ett tacksamt mål för meningsmotståndare, såväl liberala som vänsterlutande sådana.

Den form av evolutionsförnekelse som Kronlid verkar ägna sig åt – "young earth creationism" – är direktimporterad från staterna. Likt abortmotståndet är det i linje med det åsiktspaket som förknippas med den evangeliska högern i USA, som under de senaste decennierna präglat landets politik. Valet av Kronlid blir lätt att sortera in i narrativet att en liknande inhemsk frikyrklig rörelse är på väg att växa fram, och baserat på antalet svenska debattörer som stått redo att fördöma det evangeliska åsiktspaketet tycks många i det se en kittlande fiende.

Och visst är vetenskapen och förnuftet värt att försvara från en fördummande frireligiositet. Men det är samtidigt inte en parallell som lämpar sig för att beskriva svensk politik. Tvärtom riskerar den att fördunkla och reducera de verkliga konfliktlinjerna.

Sverige är inte USA. Risken är inte bara att krystade försök att inordna svensk politik i trender från andra sidan Atlanten gör oss mindre rustade att förstå vårt egna politiska landskap. Det bidraräven till att distrahera från viktigare frågor och att onödig plats i debatten går åt att bemöta åsikter som i en svensk kontext är högst marginaliserade. Det är så pass långt ifrån konsensus att det lätt framstår som ett billigt sätt att plocka poänger och närmast tomt poserande att lägga tid på att argumentera emot.

ANNONS

I en tänkvärd text i Liberal Debatt (22/9) analyserar Christer Nylander, tidigare riksdagsledamot för Liberalerna, valresultatet och prövar tanken att framgångarna för SD inte ska förstås som en del av en auktoritär våg. Utan snarare som ett utslag från en frihetslängtan på landsbygden, en önskan att man själv snarare än politiker i Stockholm ska få styra över det egna livet. Det är ett betydligt mer fruktsamt sätt att tänka på SD.

Att gå ifrån de stora berättelserna som sägs förklara vår samtid kan ibland göra att nuet framstår i klarare ljus. För att nå den absoluta majoriteten av SD:s väljare som varken är fascister eller frälsta behövs en mer klarsynt analys än den som utgår från partiets mest extrema ledamöter. Att lyssna på de stora metanarrativen hjälper föga, om det får en att slå dövörat till.

ANNONS