KRÖNIKA • Högskolan Västs värdegrund ”utgår från och försvarar principen om alla människors lika värde”. Vi är inte ensamma om att skriva så. Man kan se det som ett slags självklart uttalande och att värdegrunden med det kan vila i en skrivbordslåda, pärm, eller mer nutida; undanskymd på webben. Behöver det sägas då?
Ett samhälle och ett utbildningssystem som inte kan stå upp för alla människors lika värde är grogrund för uppfattningar av ett vi och ett dem som inte stannar vid individuella skillnader utan som utmålar andra med svepande karaktärsbeskrivningar, ofta starkt generaliserande och nedgraderande. Det kan handla om att människor av en nationalitet är på speciella sätt, att alla som har en annan hudfärg eller etnicitet har vissa egenskaper. Ytterst kan det leda till att det utkrävs ansvar för något de utpekade absolut inte har skuld till.
Inledningsvis monterades demokratin ned
Historien är full av skeenden där det gjorts skillnad på människor. Hela folkgrupper har degraderats eller demoniserats så att allt från systematiska övergrepp till folkmord berättigats. 27 januari 1945 befriades fångarna i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau i Polen. Det är numera årsdagen då vi uppmärksammar det brott mot mänskligheten som genomfördes på ett sådant sätt och antog sådana proportioner att vi kallar det för Förintelsen.
Det är lätt att tänka på Förintelsen som ett uttryck av djupaste ondska; präglad och genomförd av människor med brist på förståelse och respekt för andra, samt med ignorans för andras känslor och värdighet, ett uttryck för okunskap och bristande utbildning. Men det är inte hela sanningen. Förloppet från 1930-talets nazistiska maktövertagande till koncentrationslägren och iscensättandet av Förintelsen nästan tio år senare var beroende av välutbildade kunniga människor. Inledningsvis monterades demokratin ned. Politisk opposition och andra kritiska röster tystades hårt och brutalt. Mångfald och perspektivrikedom ersattes av ensidiga försanthållanden som legitimerade förföljelse, övergrepp och mord. Allt detta drevs i grunden systematiskt av personer med god utbildning vars drivkraft nog sällan var ondska och ignorans.
Utvecklingen mot dagens kunskapssamhälle där utbildning och lärande är centralt och viktigt för alla, vaccinerar oss inte mot ett samhälle som bejakar systematiska övergrepp och skyddar oss inte heller mot folkmord eller ens en ny Förintelse. 27 januari hjälper oss att komma ihåg Förintelsen. Det hjälper oss också att förstå behovet av vår värdegrund och att utbildning kan vara ett skydd, men att vi måste bejaka perspektivrikedom och mångfald som fundament för en demokrati som vi alla har del i att försvara.
Jan Theliander är tillförordnad rektor, Högskolan Väst
