Det finns svaga länkar i grundlagen, bland annat när det gäller Högsta Domstolen.
Det finns svaga länkar i grundlagen, bland annat när det gäller Högsta Domstolen. Bild: Magnus Andersson/TT

Pontus Almquist: Lagarna får inte kunna missbrukas av regeringen

Visst behövs lagar för krigstillstånd, men först måste vi rusta upp grundlagarnas svaga länkar.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

ANNONS
usernewspaperlogoutofferarrowcommentsSökSuperlokaltclockplaytwitterfacebookinstagramNotifikationerNotifikationer avNotifikationerstampenpencilusersusers outlinedclocklockdatabasecheckbox-checkedcheckbox-uncheckedlikecheck_circleexclamation-solidgrade

Under förra veckan röstade riksdagen igenom en lag som vid årsskiftet kommer att göra det straffbart att “blåsa i visselpipan” om missförhållanden som kan störa Sveriges relationer med andra länder. Men riksdagen stannar inte där. På bordet sedan i somras finns också ett lagförslag som ska göra det möjligt för staten att på begäran av Justitiekanslern dra in sändningstillstånd för radio- och tv-kanaler om ett program har sänts som “innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten”.

Inte bara sändningar som de facto innebär en fara för svensk säkerhet ska stoppas, utan även när det framstår som “sannolikt” att svensk säkerhet kan ta skada ska sändningstillstånden vara möjliga att dra in.

ANNONS

För Högsta domstolen finns inget tak på hur många domare som får tillsättas

Det ska sägas att inte saknas poänger med lagförslaget. Om vi skulle hamna i ett läge där en radiokanal med avsikt förråder landet i en krigssituation, exempelvis genom att rapportera om svenska truppers förflyttningar rakt ut och direkt till fienden är det minst sagt svårt att ställa sig på barrikaderna för yttrandefriheten. Sverige behöver krigslagar – och förmodligen på många områden mycket skarpare krigslagar än vad vi har idag. Problemet med den här lagen är att den inte exklusivt tar sikte på krigstillstånd utan kommer vara möjlig att tillämpa i fredstid: rekvisitet som ska uppfyllas för indraget tillstånd är som sagt det luddiga “yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten”.

Och den dimper dessutom ner inom ramen för svenska grundlagar som saknar viktiga spärrar för att skydda maktdelningen gentemot politiska intrång. Visst innehåller lagen visserligen fina skrivningar om proportionalitet och om att ingen åtgärd med stöd av lagen ska vara alltför ingripande. Det ska förstås också prövas i domstol. Tyvärr kan den här infrastrukturen som regeringen nu vill bygga upp hamna i orätta händer. Alla juristdomare i Sverige tillsätts direkt av regeringen, och för Högsta domstolen finns inget tak på hur många domare som får tillsättas i lagen, och än mindre i grundlagen.

ANNONS

Skulle olyckan vara framme och vi får en regering som vill cementera sin makt till varje pris kan den hypotetiskt sett tillsätta 100 nya partilojala råd i Högsta domstolen, och en partilojal justitiekansler som börjar stänga ner kanaler som kritiserar den sittande regeringen för förment “missbruk av yttrandefriheten”. Allt detta skulle de kunna göra inom lagstiftningens ramar.

Det är förstås worst case scenario. Men det är just denna typ av scenarier som politiker måste beakta när de stiftar lagar som inskränker grundläggande friheter. Det kan komma att missbrukas på ett sätt det aldrig var tänkt. Goda intentioner om ett stärkt psykologiskt försvar blir då en klen tröst.

Vi borde för all del ha lagar som skapar goda förutsättningar för det psykologiska försvaret, trots att de ibland kan komma i konflikt med yttrandefriheten. Men börja innan dess med att bygga upp det konstitutionella försvar som behövs för att lagarna inte ska kunna missbrukas.

ANNONS