Nollkoll. Med för många barn i gruppen blir det svårare för personalen att upptäcka om någon fastnar eller gör sig illa.
Nollkoll. Med för många barn i gruppen blir det svårare för personalen att upptäcka om någon fastnar eller gör sig illa. Bild: NTB

Malin Lernfelt: Lagstifta om max antal barn i förskolan

Barngrupperna i förskolan är idag ofta allt för stora. Det leder till otrygghet, bristande säkerhet och omöjliggör viktig pedagogisk verksamhet.

ANNONS

Även en blind höna kan hitta ett korn. Nu har det hänt. S-kvinnor vars förslag sällan brukar vara något att jubla över ur liberalt perspektiv gick nyligen ut och krävde ett maxtak för barngrupper i förskolan. “Situationen i förskolan är akut. Det går inte att beskriva som något annat än ett välfärdshaveri”, säger S-kvinnors ordförande Annika Strandhäll i ett pressmeddelande (29/1).

Stora, öppna förskolor

Liknande förslag har tidigare lyfts av Kristdemokraterna som påtalat det faktum att drygt 55 procent av de minsta går i grupper som är långt över Skolverkets rekommendationer på max 12 barn per småbarnsgrupp. (Skolverket anser även att max 15 barn bör gå i grupper med 3-5-åringar). I dag kan barngrupper innehålla över 20, ibland uppemot 30 barn. I flera kommuner har man också satt i system att bygga stora öppna förskolor där ännu fler barn interagerar och även om det heter att “man delar upp barnen i mindre grupper under dagen” skapar bristen på rumslig tillhörighet otrygghet.

ANNONS

En förutsättning för alla barns rätt att lära, är just trygghet. En förskola där man maximerar antalet barn är inte trygg. Vare sig fysiskt eller psykiskt. Förskolepedagoger har ingen möjlighet att hålla koll på ett alltför stort antal barn på samma gång. Ingen förskollärarutbildning i världen ger personalen fler ögon eller armar. Det hjälper inte att huvudmannen stoltserar över antalet högskolepoäng i personalgruppen, om barn ändå riskerar att skadas till följd av brist på tillsyn.

Den pedagogiska verksamheten blir lidande

Ett för stort antal barn i förhållande till pedagoger innebär också att den pedagogiska verksamheten blir lidande. Det är omöjligt att planera aktiviteter eller engagera barnen i kreativa och lärande uppgifter om dagarna fylls av skrik och gråt och är en kamp för att hinna med de mest grundläggande uppgifterna. En aktuell rapport från fackförbundet Kommunal visar att var fjärde barnskötare upplever att de inte längre kan garantera barnens säkerhet till följd av underbemanningen.

Barn, framför allt när de är riktigt små, behöver dessutom känna sig emotionellt trygga och veta att det finns ett knä att sitta i om man blir ledsen och någon som ser en även om man inte är hemma hos mamma och pappa. I stora förskolor med avdelningar där det går många barn och omsättningen på personal är hög, är det i många fall omöjligt att skapa nära band. Detta är allvarligt. Forskning visar att det skapar stress och oro för barn att ha för många olika relationer – både med andra barn och med vuxna – under förskoledagen.

ANNONS

Skolverkets rekommendationer räcker inte

Med andra ord. Antalet barn i förskolornas barngrupper måste ned. Över hela landet. Skolverkets rekommendationer är inte ett tillräckligt effektivt verktyg eftersom såväl kommuner som fristående huvudmän ignorerar dessa. Vad som behövs är lagstiftning. Tyvärr håller inte skolminister Lotta Edholm (L) med.

– Att påbörja ett tungrott lagstiftningsarbete kring maxtak i barngrupper, som i slutändan inte garanterar fler förskollärare i landet, ser inte jag inte som den bästa lösningen, säger hon i en intervju i tidningen Vi Lärare (1/11 -23).

Frågan är hur ministern tänker sig att fler förskollärare ska hjälpa, om dessa inte ges förutsättningar att utöva sin profession utan tvingas kämpa för att hålla näsan ovanför vattenytan med ljuddämpande proppar i öronen och svetten rinnande längs med ryggen?

ANNONS