This image released by 20th Century Studios shows, from left, Ilda Mason as Luz, Ariana DeBose as Anita, and Ana Isabelle as Rosalia in "West Side Story." (Niko Tavernise/20th Century Studios via AP)  NYET951
Gängkriminalitet och romantik. I Spielbergs nyfilmatisering av West Side Story finns lärdomar för hanteringen av svensk kriminalitet. Bild: Niko Tavernise

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Låt inte Sverige sluta som West Side Story

Många kvinnor lever, verkar och älskar i gängmiljön, men deras verklighet och öden uppmärksammas allt för sällan.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

ANNONS
usernewspaperlogoutofferarrowcommentsSökSuperlokaltclockplaytwitterfacebookinstagramNotifikationerNotifikationer avNotifikationerstampenpencilusersusers outlinedclocklockdatabasecheckbox-checkedcheckbox-uncheckedlikecheck_circleexclamation-solidgrade

West Side Story är en odödlig historia. Konflikten mellan de konkurrerande gängen Jets och Sharks, och Tony och Marias kärlek som spirar däremellan, går att se i en nyinspelad version i Steven Spielbergs regi. En modern Romeo och Julia-saga med 50 år på nacken. När det sista skottet skjutits står Maria ensam kvar, utan sin älskade. Liksom många kvinnor i Sverige som förlorat sina älskade till skjutningar i de eskalerade gängkrigen.

Kvinnor finns i och i närheten av gängmiljön, men deras liv och roll uppmärksammas mer sällan. I fjol rapporterades om att polisen ser fler kvinnor i gäng. Uppdragen de får är ofta som lagerhållare eller kurirer, enligt en artikel i Göteborgs-Posten (20/5-21), men vissa är aktiva även i våldet. En enkätundersökning tidningen genomförde visade även att poliser upplever att det finns ett mörkertal. Kvinnors kriminalitet är lättare att missa.

ANNONS

LÄS MER:Polisen ser fler brottsaktiva kvinnor i kriminella gäng

Det i sig är en anledning till att de blir attraktiva för att frakta eller förvara vapen och narkotika. Risken för upptäckt är mindre. En polis i GP:s artikel skämtar om en "rosa lagbok", att mjukhandskarna åker på när en gärningsman är kvinna. Så kan det inte vara, i ett land där likhet inför lagen ska råda.

Polisens missar innebär att kvinnorna riskerar missa den hjälp som finns. I en studie från Linnéuniversitet, som undersöker Fryshusets avhopparverksamhet Passus, konstateras att kvinnor haft kontakt med verksamheten i form av anhöriga. Det är något att vara vaksam på, även om männen är dominerande i gängen.

LÄS MER:Hela samhället har missat tjejerna i gängen

Liknande problem finns i verksamheter som ska fånga upp ungdomar. I en rapport från Brå om en annan Fryshuset-verksamhet vittnas om att de till en början hade svårt att få in tjejer i verksamheten. En upplevelse som rapporten konstaterar knappast är unik, utan går igen i många liknande verksamheter.

LÄS MER:S: Vi behöver mer kunskap om kriminella kvinnor

Men flickvänner och tjejkompisar är inte de enda kvinnorna i gängkriminella mäns liv. Mammorna spelar en avgörande roll. I en text i Kvartal (11/12-21) argumenterar Ulrika Nandra för att samtalet borde kretsa mindre kring pappornas frånvaro, och mer på hur man kan stötta de kämpande ensamstående mammorna. Faktum är att det inte är en frånvarande pappa som är den viktigaste riskfaktorn, utan en frånvarande förälder oavsett kön.

ANNONS

Det skapar risken att den andra föräldern kämpar ihjäl sig. Att sorg, stress och fattigdom raserar förutsättningarna även för föräldraskapet. Och oftast är det just mamman som står kvar, utan ork och resurser att hjälpa sitt barn. Det är problemet, inte att barnet i pappans frånvaro saknar en manlig förebild.

Flickvännerna kan vara i riskgrupp för att hamna där. En sådan utveckling har funnits länge i USA, där pappor i fängelse blir en grogrund för en kriminalitet som går i arv. Det är en möjlig utveckling att vara vaksam på.

I slutändan handlar det om kärlek. Det är oftast det som lockar in tjejer i gängen: de börjar som någons flickvän. Det är vad som driver mammor att kämpa tills de går sönder. Och kanske är det vad som kan få männen att vända från det destruktiva. Verkligheten är allt för lik fiktionen, men kanske behöver allt inte sluta i tragedi likt West Side Story.

ANNONS