Uteliv. En av de största fördelarna med att bo i en storstad är närheten till krogar, klubbar och underhållning.
Uteliv. En av de största fördelarna med att bo i en storstad är närheten till krogar, klubbar och underhållning. Bild: Philip Scott Andrews

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Låt städerna vara städer

Gnällande grannar som störs av nattliv riskerar att förstöra det som gör stadskärnorna speciella. Vill man ha tystnad kan man bo i skogen.

ANNONS
|

I Dagens Nyheter (3/4) säger Jonas Naddebo, tilltänkt gruppledare för Centerpartiet i Stockholms stad, att en av frågorna han vill driva är att staden måste få låta. Den som väljer att bo i en stad måste vara beredd på en högre ljudvolym, menar Naddebo, och hänvisar den det inte passar till mindre kommuner såsom hans hemkommun Skinnskatteberg. "Där finns det hur mycket tystnad som helst" säger lokalpolitikern.

Det kan tyckas som en perifer fråga, men den nattlivsstrategi och musikbullervägledningen som Stockholmscentern tagit fram svarar på ett reellt problem – att nattliv i flera svenska städer, inte bara Stockholm, tystas av klagande grannar. Det är ett hot mot stadens själva själ, ett av de stora nöjena med att många människor bor på liten yta är just att det ger plats för restauranger, barer, musikscener och klubbar. Alla institutioner som gör livet roligare för dess besökare.

ANNONS

Såklart finns det gränser för hur mycket det får låta. Men det finns även gränser för vad man kan förvänta sig när man frivilligt väljer att flytta till en krogtät gata. Som alltid måste hänsyn gå åt båda hållen, och en granne som förväntar sig tystnad tidigt på kvällen förstör för de som vill roa sig. Naddebo refererar till Paris, där inflyttande får skriva under ett papper på att de inte får klaga – Moulin Rouge var faktiskt där först. I sammanhanget är det föredömligt. Genom att dalta med folk som inte kan ta konsekvenserna av sina egna beslut – och dyra lägenhetsköp – skapar man inte en stad för vuxna.

Inget är bättre än det andra, men det passar olika människor

Frågan drivs av storstadscentern, men hör ihop med partiets mer allmänna existensberättigande. Att bevara historiska vattenhål, även i mindre städer, och försvara små aktörer – som ofta är de första att ryka, särskilt från äldre miljöer där ljudisoleringen är omodern och kostnaderna för att renovera till nutida standard astronomiska är både sund företagspolitik, och politik för att hela landet ska leva. Det senare innebär inte att livet i staden och livet på landet ska vara likadant, utan att båda ska få blomma på sitt sätt och komma till sin rätt utifrån olika fördelar.

ANNONS

På landsbygden kan det innebära möjlighet att njuta av tystnaden, större ytor att leva på och starkare lokal sammanhållning. I staden kan det istället vara pulserande nattliv, stort nöjesutbud och en frigörande anonymitet som lockar – mot att vara tvungen att bo trängre, tätare och mindre tyst. Inget är bättre än det andra, men det passar olika människor. Eller samma människor, men i olika faser i livet. Gemensamt är dock att ingen av dem gynnas av politiska regleringar som stjälper snarare än hjälper lokalområdets särart och själ. För staden innebär alternativet helvetet på jorden – när bara Bröd och Salt eller Espresso House har råd att vara kvar.

Städer behöver tillåtas vara städer, och det innefattar visst buller och högre ljudvolym. Inte minst för att de som valt att bo tystare, ska ha möjligheten att åka dit och nyttja nöjesutbudet. Det måste stadsråttorna kunna leva med.

ANNONS