Midvinternattens köld är hård. Särskilt för alla som lever i fattigdom. För SVT (15/12) berättar långtidssjukskrivna "Maria" om pressen och stressen det innebär att försörja tre söner på den lägsta sjukpenningen. Julen blir en orons tid, när det inte finns pengar till julklappar efter att alla nödvändiga utgifter är betalda. ”Marias” 14-åriga son önskar sig tvål och schampo i julklapp – något de flesta av oss tar för givet, och långt ifrån vad barn i hans ålder brukar drömma ska ligga under granen.
I Sverige är fattigdomen tack och lov inte särskilt utbredd. Enligt SCB levde drygt 3 procent av alla över 16 år i fattigdom år 2021, vilket är det lägsta andelen i hela EU. Att andelen är liten är dock föga tröst för de som lever i ekonomisk utsatthet.
Med tanke på att den statistik som finns att tillgå är från 2021 finns också skäl att oroas eftersom situationen för de allra fattigaste försämrats avsevärt. Inflationen skapar minskade marginaler även för de mer välbeställda, för den som redan innan helt saknar marginaler blir den krossande.
Stadsmissionens fattigdomsrapport för 2022, som släpptes i oktober, ger en lägesbild av vad fattigdomen innebär i praktiken. En stor andel av hjälpen föreningen delar ut, över två tredjedelar av alla insatser, är matrelaterade. Föga förvånande, med tanke på de skenande matpriserna, syns en stor ökning av matrelaterade insatser – exempelvis har fler tecknat medlemskap i Matmissionen, Stadsmissionens sociala matbutiker. Situationen leder också till självuppoffrande föräldrar som går hungriga för att ha råd att ge barnen mat. Samtidigt som många tvingas prioritera bort saker som inte är strikt nödvändiga, tvingas andra att prioritera mellan och välja bort vissa nödvändiga behov.
Nu under julen bör människor fundera över vad de kan avvara
Arbetet som olika aktörer i civilsamhället gör för att stötta de som har det allra svårast är viktigt, det innebär ett extra skyddsnät för den som fallit genom maskorna i det offentliga. Det friskriver dock inte det offentliga från ansvar. Enligt fattigdomsrapporten riktar sig 11 procent av Stadsmissionens insatser till en grupp som troligen skulle ha rätt till stöd från välfärdssystemet, men av olika anledningar inte får det. Den största mottagargruppen är dock de som får långvarigt ekonomiskt bistånd, för vilka insatserna från andra håll blir ett komplement för att få vardagen att gå ihop.
Nu under julen bör människor fundera över vad de kan avvara, när pressen på Stadsmissionen, kyrkorna och andra organisationer som arbetar med fattigdomsbekämpning ökar behövs det att fler hjälper till med gåvor. Varför inte köpa klappar som bidrar till det sociala arbetet second hand att lägga under granen? Det tankesättet bör dessutom följa med bortom julen, för fattigdomen tar inte slut vid årsskiftet.
Dessutom har regeringen en viktig roll att spela, dels i att säkra upp nivåerna i och tillgången till försäkringssystemen och bistånd för de som är allra mest behövande. Allra viktigast är dock arbetsmarknadspolitiken, för i slutändan är det bara jobb som kan bryta utanförskapet. I en valrörelse präglad av ekonomiskt fjäsk för den bemedlade medelklassen, är det synd att Sveriges fattigas behov tilläts passera utan vallöften – bara för att de är en mindre väljargrupp, när deras behov är så oändligt mycket större.
