Hoppfull. Fältprästen Serhij Dmitriev arbetar för att stoppa HIV-epidemin i Ukraina.
Hoppfull. Fältprästen Serhij Dmitriev arbetar för att stoppa HIV-epidemin i Ukraina. Bild: Alex Voronov

Alex Voronov: Öppenhet skyddar mot hiv i Ukraina

Kriget har gjort kampen mot hiv svårare i Ukraina.
Men landets demokrati är en styrka även i det arbetet. Alex Voronov har mött en präst som vill förändra det ukrainska samhället.

ANNONS
|

Att klämma fram ett par droppar blod ur fingret är lättare sagt än gjort, i alla fall för mig. Jag tar inte i tillräckligt när jag trycker in nålen. Så det blir kladdande och fler stickförsök. När blodmängden är tillräcklig för den lilla mojängen är även konferensbordet blodfläckigt.

Jag gör ett snabbtest för hiv inne på S:t Mikaels klosterområde i Kiev. Det är Serhij Dmitriev som demonstrerar denna viktiga del av arbetet mot epidemin. Han är präst i Ukrainska ortodoxa kyrkan, sedan flera år verksam vid fronten som fältpräst, aktiv i socialt arbete och drivande för progressiv förändring av det ukrainska samhället. Det sista har stor betydelse för framgångsrik bekämpning av hiv. Kriget innebär annars ett bakslag i den kampen, som är avgörande för Ukrainas framtid. Landet är enligt FN-organet Unaids det land i Europa som har flest fall av hiv. Förklaringen och siffrorna ges av Volodymyr Kurpita. Fram till 2020 var han chef för Centret för folkhälsa, Ukrainas motsvarighet till Folkhälsomyndigheten.

ANNONS

Drygt 250 000 ukrainare uppskattas vara smittade, nästan en procent av den vuxna befolkningen. Smittspridningen har dock minskat successivt sedan 2008. Bakom ligger ambitiösa program för vård av hiv-smittade samt preventiva åtgärder som sprutbyten. Sedan 2020 finns i Ukraina preexpositionsprofylax (PrEP) – mediciner som tas för att minska risken att smittas. Kurpita menar att landet var på god väg mot målet att helt stoppa nya hiv-fall 2025.

Men så kom Rysslands storangrepp och förändrade förutsättningarna helt. För det första har en lång rad inrättningar för behandling och prevention av hiv försvunnit. Det gäller egentligen all vård som till stor del utplånats i frontnära områden. En del kliniker har bombats bort. Andra har slutat fungera när personalen har flytt. Och detta har hänt i några av Ukrainas mest hiv-drabbade områden – länen Mykolajiv, Cherson, Zaporizjzja och Donetsk.

För det andra har många hiv-smittade och personer i riskgrupper, som injektionsnarkomaner, lämnat sina hem och därmed också avbrutit sina vårdkontakter. En tredje faktor, om än något osäker sådan, är att krig kan leda till ökat riskbeteende – sexuellt men även i form av smittriskabel droganvändning.

Det handlar om att bryta stigman och öka öppenheten

En positiv faktor är att Ukraina är relativt välförsett med hiv-mediciner. Enligt Volodymyr Kurpita räcker lagren till slutet av 2023 och nya statliga inköp är på gång. Problemet är logistiken där kriget har brutit sönder leveranskedjorna.

ANNONS

Men det finns områden där Ukraina fortsätter göra framsteg. Serhij Dmitriev visar upp en bok som han har tagit initiativ till, som kom ut förra året och som används i utbildningar av religiösa ledare ur alla konfessioner. Titeln är Hiv – tro, tolerans, hopp. Det handlar om att bryta stigman och öka öppenheten för att människor ska kunna leva bättre liv i allmänhet, men i synnerhet kunna skydda sig mot sexuellt överförbara sjukdomar. Exempelvis ska personer som säljer sex eller män som har sex med män kunna prata öppet om det vid kontakter med vården.

Det vore fel att hävda att hela det etablerade Ukraina har omfamnat dessa tankar. I många avseenden är det här fortfarande ett traditionellt land med konservativa locket på-inslag. Men samtalen pågår. Omprövningar görs. Det är demokratins styrka.

ANNONS