Bitterheten från oppositionen var stor efter att riksdagen på onsdagen med en rösts övervikt tillhörande den politiska vilden Amineh Kakabaveh sagt ja till regeringen, MP, V, och C:s förslag till vårändringsbudget. På sociala medier rasade det in inlägg om hur illa det var att höjningen av garantipensionen – som förhandlats fram med Vänsterpartiet – blir verklighet. De som bidragit minst får mest i påslag. Arbetslinjen är död.
Något som också är stendött är den svenska budgetpraxis som rått sedan 1990-talet, vilken bland annat inneburit att man behandlar budgetar som helheter och inte skiljer ut enskilda poster, samt att partierna endast röstar på den budget de själva lagt fram. Praxisen har fått sig en hel del törnar på senare år. Bland annat när de rödgröna och SD 2013 stoppade den höjda brytpunkten för statlig skatt i alliansregeringens budget och när M, KD, SD och V 2020 lyfte ur ett flertal poster i den budget som regeringen, L och C enats om. Efter den senaste tidens politiska cirkus finns det inte längre något hopp om att någon respekt överhuvudtaget kommer att visas för det system som varit rådande.
LÄS MER:Pensioner höjs före valet – budgeten klubbad
I framtiden kommer vi sannolikt får se mer av den typ av politiska spel som ledde till att högerpartierna med hjälp av sin majoritet i finansutskottet ochen formaliaregel under en tid kunde stoppa regeringens pensionskompromiss, trots att de rimligtvis insåg att det inte skulle leda till något i slutänden. Det är både trist och respektlöst mot väljarna.Att det blev den rödgröna budgeten som till slut gick igenom var dock ingen överraskning. Fördelningen av mandat ser ut som den gör och Kakabavehs kohandel och krav är rimligtvis inget att sätta sin tilltro till. Vill borgerligheten vara säker på att få igenom sina egna förslag får man se till att presentera en politik som väljarna uppskattar och skapa förtroende hos medborgarna – med andra ord, vinna val med stabil majoritet.
Tramsandet om vårbudgeten har dessutom haft ytterligare bekymmersamma följder. Som den borttappade debatten om hur allvarligt det är att finansminister Mikael Damberg (S) i ett läge där Sverige enligt Konjunkturinstitutets senaste prognos står inför en skenande inflation, stigande räntor, massiva prisökningar på såväl basvaror som tjänster och en stundande lågkonjunktur envist håller fast vid att mer bidrag är lösningen framför sänkta skatter.
Det bästa sättet att möjliggöra för människor att klara sig igenom tuffare ekonomiska tider är att låta dem behålla mer av sina egna intjänade pengar så att de själva kan avgöra vilka hål dessa bör stoppas i. Men istället pratar Damberg och Socialdemokraterna om en "fördelningspolitisk renässans" (SVT 22/6). I den nu beslutade budgeten återfinns således också bland annat tillfälliga tillägg till bostadsbidraget för barnfamiljer.
Sällan har det funnits tillfällen då det hade varit lika viktigt för staten att stärka arbetslinjen och minska marginaleffekterna. Men istället fokuserar regeringen på valfläsk i form av bidrag . Förhoppningsvis får vi en ny borgerlig regering i höst som på ett bättre sätt kan rusta Sverige för framtiden. Att Centern inte verkar vara en del av en sådan är bara att beklaga.
