Rätt åtgärd mot skuggsamhällen

Att öka preskriptionstiden är ingen perfekt lösning, men någon sådan finns inte.

ANNONS

Tio år istället för fyra. Det är så länge den migrationspolitiska kommittén kommer att föreslå att det ska dröja innan en person som fått definitivt avslag på sin asylansökan bör få vänta innan hen kan lämna in en ny. Det är uppenbart att förslaget är en kompromiss. MP har varit tydliga med att de inte vill ha någon ändring av nuvarande regelverk, medan SD vill att avslag ska gälla permanent. Den debatt som uppstod så snart förslaget blev känt visar vilken känslig fråga detta är och vilket tufft arbete den migrationspolitiska kommittén har att göra.

Kommittén tillsattes förra sommaren genom en överenskommelse mellan regeringspartierna, Liberalerna och Centerpartiet. Den har som uppdrag att ta fram förslag för en rättssäker, human, effektiv och framför allt långsiktigt hållbar migrationspolitik. Samtliga riksdagspartier deltar i kommitténs arbete och i augusti 2020 är det tänkt att slutbetänkandet ska lämnas över till justitieminister Morgan Johansson (S). Målet är att en ny migrationslagstiftning skall träda i kraft sommaren 2021.

ANNONS

När det kommer till frågan om hur lång preskriptionstiden ska vara mellan två asylansökningar finns det flera aspekter att ta hänsyn till. Dagens relativt korta tidsperiod har inneburit att människor som sökt asyl och (ofta efter en lång process med överklaganden) fått ett slutgiltigt avslag ändå väljer att stanna i Sverige. De går under jorden och hamnar i ett otryggt parallellsamhälle med svartjobb, svåra boendeförhållanden och ibland även kriminalitet. Inte sällan finns det barn med i bilden. Med en ökning skulle fler än idag troligtvis återvända till sina hemländer. Samtidigt finns naturligtvis risken att vissa skulle stanna kvar ändå, och att den tid de tvingas att leva gömda under fysisk och psykisk press blir längre.

När Dagens Nyheter häromåret (9/7-2018) med utgångspunkt i Migrationsverkets ärendehanteringsysstem granskade vad som händer med dem som får avslag framkom att av de drygt 27 000 personer som fick nej, har hälften återvänt självmant och bekräftats utresta ur landet av gränskontrollen vid landets flygplatser. Cirka 10 procent har avvisats efter att deras ärende överlämnats till polisen. Av de övriga 40 procenten är troligtvis en majoritet kvar i landet. Många hoppas på att snart kunna lämna en ny ansökan.

Ur ett rent mänskligt perspektiv finns det goda bevekelsegrunder att låta även dem, särskilt barnen, stanna i Sverige. Samtidigt måste deras önskemål vägas mot de möjligheter Sverige har att ta emot och sörja för de personer som de facto har skyddsskäl. Dessutom måste de offentliga finanserna räcka till den egna befolkningen och dess behov av utbildning, sjukvård och omsorg. Man kan inte blunda för att det här finns en konflikt och det är rimligt att något görs för att komma till rätta med såväl skuggsamhället som de ökade kostnader samhället får av upprepade ansökningar och överklaganden.

ANNONS

Att öka preskriptionstiden mellan två asylansökningar är ingen perfekt lösning. Men någon sådan finns inte. Däremot kan det förhoppningsvis öka incitamenten för dem som får avslag att följa lagen och återvända hem. Inte minst vore det bra för de barn och unga som med dagens system tvingas leva i ett limbo.