När Statens institutionsstyrelse skapades på 90-talet var det nog få som trodde att vi skulle se den utveckling som vi fått se idag, sade socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) vid en pressträff häromdagen (SVT 5/2). Få oppositionspolitiker lär ha invändningar mot statsrådets uttalande. Den statliga myndigheten SiS är ansvarig för såväl ungdoms- som missbruksvård, men har efter flera skandalrubriker på senare år blivit närmast ökänt för den återkommande förekomsten av vanvård.
Även HVB-lagstiftningen ska ses över
Därför är Waltersson Grönvalls besked att förutsättningarna för barn- och ungdomsvården ska ses över särskilt välkommet. Detsamma gäller regeringens andra nyhet som presenterades två dagar efter pressträffen om en SiS-utredning: även HVB-hemmen, som drivs av kommunala och privata aktörer, ska utredas (SVT 7/2). En översyn av HVB-lagstiftningen har tillsatts eftersom barn och ungdomar som placeras på ett hem av olika anledningar sällan får det individuella stöd som de behöver. Bakgrunden kan till exempel vara att en förälder har hamnat i ett skadligt beroende eller att en minderårig ägnar sig åt kriminalitet och därför placeras på ett hem i ett försök att bryta det skadliga mönstret.
Oavsett om prefixet för respektive hem har varit SiS eller HVB har båda formerna av boenden visat liknande problem med kvaliteten. Medan det förstnämnda har visat prov på bristande bakgrundskontroll av personal och haft svårt att rekrytera rätt kompetenser är lagstiftningen för HVB-placerade ungdomar tandlös. Det har lett till svårigheter med att till exempel begränsa mobilanvändningen. På så vis har ungdomar haft möjligheten att fortsätta sina umgängen med kriminella – och till och med planera grova våldsdåd från ett särskilt ungdomshem (Expressen 1/10 -23).
Högre krav på samhällets institutioner
Waltersson Grönvalls jämförelse med 1990-talet är därför passande i dubbel bemärkelse. Dels är SiS och lagstiftningen om ungdomsvård barn av en tid då mc-gäng och annan grov kriminalitet var ett faktum. Sedan dess har karaktären på brottsligheten förändrats, vilket dagens kriminella nätverk utnyttjar hänsynslöst genom att unga som ännu inte har nått en straffmyndig ålder utför brutala våldsdåd. Dels har digitaliseringen lett till att minderåriga kan bibehålla kontakten med personer i de skadliga miljöerna som barn och ungdomar behöver komma bort ifrån.
Den förändrade karaktären ställer nya krav på samhällets institutioner och deras sätt att arbeta – inte minst med att kunna erbjuda individuell hjälp och en möjlighet att sätta gränser för de placerade ungdomarna. Det är trots allt för dem, och deras möjligheter till bättre framtidsutsikter, som lagstiftningen finns till. Att se över SiS- och HVB-hemmens förutsättningar för att i större utsträckning säkerställa en mer individanpassad vård är därför ett steg i rätt riktning. Det kommer inte bara att förbättra säkerheten och vårdkvaliteten för de unga som placeras där, utan också öka sannolikheten för att de får tillgång till stöd- och hjälpåtgärder som de har rätt till.
