Valfrihet. För att värna valfriheten behöver bristerna i friskolesystemet åtgärdas.
Valfrihet. För att värna valfriheten behöver bristerna i friskolesystemet åtgärdas. Bild: Heiko Junge/NTB scanpix/TT

Rätta till buggarna i friskolesystemet

Oavsett driftsform måste elever få det stöd de har rätt till.

ANNONS

“Vi ser bristerna i friskolesystemet” skriver Liberalernas riksdagsledamöter Roger Haddad och Maria Nilsson på Aftonbladets debattsida (21/12). Förslagen som de föreslår för att rätta till bristerna är bland annat en reformerad skolpeng, samordnat skolval – och att staten ska överta huvudmannaskapet från kommunerna.

Det sista förslaget, att förstatliga skolan ska nu utredas inom ramen för januariavtalet. Ensamt är det ingen lösning på skolans problem, men likväl ett ärligt försök att rätta till problemen med nittiotalets kommunalisering.

Men det är inte huvudmannaskapet som stått i centrum för höstens skoldebatt utan friskolereformen eller – som läraren Filippa Mannerheim kallade det i sin uppmärksammade artikel på Expressen kultur – marknadsskolan.

ANNONS

Få reformer kommer utan oanade konsekvenser, och friskolereformen är såklart inget undantag. Betygsinflationen, och att vissa elever sållas bort är problem som behöver försvinna. Som tur är saknas det inte tänkbara lösningar.

En sådan lösning är centralt rättade nationella prov, som skulle kunna bli ett mer tillförlitligt verktyg i jämförelser mellan skolor än idag. I oktober redovisade Skolverket ett förslag på hur en sådan central rättning skulle kunna gå till – och konstaterade att central bedömning skulle öka likvärdigheten i bedömningen. Kombinerades det med att de nationella proven gjordes mer tydligt vägledande vid betygssättning än idag, skulle strösslandet med glädjebetyg troligen minska.

En vanlig kritik mot friskolorna är att de jagar efter de lönsamma eleverna, och sållar bort de som inte är studiemotiverade och självgående. Barn från socioekonomiskt svaga hem, och de med diagnoser, riskerar att sållas bort. Segregationen blir mer påtaglig. Det blir ett hot mot ett skolval som ska vara fritt för alla.

Här pekas kösystemet ofta ut som en bov i dramat – då socioekonomiskt starka hem i större utsträckning ställer sitt barn i kö redan på BB. Något ett obligatoriskt, samordnat skolval från ett visst datum skulle kunna stävja.

Olika tillägg på skolpengen för elever med större stödbehov är en annan möjlig väg, som dessutom redan tillämpas idag. Regelverken kan dock behöva ses över. Bland annat så har flera resursskolor för barn med diagnoser larmat om brister i systemet. Idag behöver friskolor ansöka om tillägget efter att de antagit en elev – ett beslut de alltså måste ta utan att veta om de kommer ha ekonomin för att ge eleven det stöd den behöver. Blir det avslag, eller en lägre ersättning än väntat, står skolan där med hål i budgeten. Elever som går i kommunala stödgrupper är garanterade de pengarna, samtidigt som bara 15 procent av de i friskolorna får motsvarande.

ANNONS

Oavsett driftsform måste elever få det stöd de har rätt till. Långt ifrån alla skolans problem är kopplade till friskolesystemet, men det finns flera oroande buggar i systemet som behöver lösas. För att slå vakt om den viktiga valfriheten måste de tas på allvar, och mötas med lämpliga reformer. Det är dags att vårda friskolereformen.