Under måndagen var det genomsnittliga elpriset sett över dagen 5,77 kronor per kilowattimme i södra Sverige. Det är det högsta priset som någonsin uppmätts (SR 22/8), men en kvalificerad gissning är dessvärre att det ändå inte hunnit nå sin kulmen.
Energipolitiken har tillsammans med frågor om utanförskap och kriminalitet kommit att bli valrörelsens hetaste ämnen. Liksom under de senaste fem decennierna är kärnkraften energidebattens mest framträdande konfliktyta i svensk politik. När elpriserna nu slår i taket samtidigt som kärnkraftsreaktorer i närtid har lagts ned på grund av regeringens politik har kärnkraften blivit en av den borgerliga oppositionens främsta vapen.
Det är mot den bakgrunden man ska förstå att Socialdemokraterna nu, i elfte timmen och tre veckor innan valet, försiktigt börjar svänga i frågan och tycka att kärnkraften trots allt inte är så fel. I lördagens DN Debatt (20/8) uttalar finansminister Mikael Damberg (S) och energiminister Khashayar Farmanbar (S) bland annat: "Vi vill se över vilka åtgärder som behövs för att vi ska kunna utnyttja både befintlig och framtida kärnkraft."
I den så kallade "generalplanen" för ökad energiproduktion som lanseras i artikeln ingår flera energipolitiska förslag som bland annat involverar nya stöd till biobränsle och vätgas. Det är dock skrivningarna om kärnkraft som sticker ut.
Ställningstagandet innebär en tydlig positionsförflyttning i Socialdemokraternas energipolitik. Fram tills nyligen har den fastlagda linjen varit att befintlig kärnkraft ska fasas ut och att ny kärnkraft inte ska komma ifråga. Skälet till omsvängningen tycks uppenbar: Kärnkraften är en konflikt som främst gagnar oppositionen och frågan måste dödas inför valet.
Men med vilken trovärdighet sker denna omsvängning? Så sent som i mars i år (18/3) framgick det i partiets riktlinjer att politiken ska se till att: "... rätt förutsättningar finns på plats för att möjliggöra en successiv utfasning av kärnkraften …" Det är också den linjen som alltjämt ligger fast genom kongressbeslut. Sedan Socialdemokraterna tillträdde 2014 har fyra reaktorer stängts ned, och Vattenfalls nybyggnadsprojekt har stoppats och förpassats till en byrålåda.
Därutöver fortsätter Socialdemokraterna kommunicera verklighetsbilden att nedläggningen av Ringhalsreaktorerna inte påverkar dagens energipriser, trots att såväl Svenska Kraftnät som Energiforsk säger annorlunda.
Som bekant går man även till val tillsammans med ett regeringsunderlag som skyr kärnkraft mer än pesten. Det är ytterst tveksamt om exempelvis MP, som praktiskt taget grundades med kärnkraftsmotstånd som bärande idé, skulle vara beredda att rösta igenom lagändringar som möjliggör ny kärnkraft eller underlättar livstidsförlängningar av befintliga reaktorer.
För all del är det välkommet att Socialdemokraterna nu svänger i kärnkraftsfrågan. Men det är omöjligt att komma ifrån de omfattande trovärdighetsproblem som omsvängningen är belastad med när den går tvärs emot allt man arbetat för de senaste åtta åren. Kärnkraftens framtid förblir otrygg i Socialdemokraternas händer.
