Beskattningsbar underhållning. Det finns ett flertal brister med socialdemokraternas föreslagna Netflix-skatt.
Beskattningsbar underhållning. Det finns ett flertal brister med socialdemokraternas föreslagna Netflix-skatt. Bild: Elise Amendola

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Retoriken kring skatt på streamingtjänster osar av protektionism

En Netflix-skatt är till syvende och sist en ny skattebas, och sådana letar socialdemokrater gärna efter.

ANNONS

Sverige borde beskatta Netflix, skriver socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson Lawen Redar i en debattartikel i Aftonbladet (8/10). Grundargumentet är att globala streamingtjänster inte betalar skatt där användarna finns. Utan där det är mest förmånligt.

Ett EU-förslag på beskattning av de globala nätföretagen skulle ha presenterats i juli, men lades istället på is veckan innan det skulle presenteras (SvD 12/7). Detta för att blidka USA och underlätta förhandlingarna kring en global bolagsskatt, som många av världens länder nu under hösten lyckats enas kring. Överenskommelsen byggde på löften om att inga fler länder inför digitala skatter.

Och på att de tas bort i länder där de redan införts. Det gäller bland annat Storbritannien och Frankrike, som Lawen Redar lyfter som föredömen i sin debattartikel, eftersom de infört digitala skatter för att skydda den inhemska kulturen.

ANNONS

Argumentet bygger nämligen inte bara på att skatteflykt bör motverkas utan på att vår inhemska filmindustri behöver skyddas från de utländska streamingtjänsterna. Retoriken osar av protektionism och ekar tillbaka till 70-talets radikala, S-märkta kulturpolitik, där ett av målen var att "motverka kommersialismens negativa verkningar" – men med globaliseringen som ny sidekick till den gamla superskurken kommersen.

Därför föreslår man att en digital skatt ska gå direkt till att finansiera våra inhemska kreatörer och projekt. Att skapa den typen av slutna finansieringssystem kan låta lockande, för att freda kulturen från politiska nycker. Problemet är att det blir instabilt: eroderas skattebasen snabbt får det stor åverkan på kulturen. Finland är ett varnande exempel. Där har spelmonopolets vinster utgjort merparten av kulturbudgeten. Spelberoende matar kultursektorn – så när spelautomaterna stängde under pandemin, befann sig plötsligt kulturbudgeten i fritt fall.

Utöver det bygger resonemanget på en falsk motsättning, där streamingsidorna framställs som utsugare som tjänar pengar på bekostnad av svensk kultur. Succéserier från de senaste åren tyder på motsatsen. Netflix första svenska originalserie, Störst av allt, vann Kristallen för bästa tv-drama. Succéer som Kärlek och Anarki har följt, och konkurrenten HBO:s filmatisering av Fredrik Backmans bästsäljare Björnstad.

Det är serier som skapades innan EU-direktivet med krav på att streamingtjänsterna ska ha minst 30 procent europeiskt innehåll i sitt utbud införlivades i svensk lag. Att företagen kan ha påverkats när planerna för direktivet blev kända för att inte bli tagna på sängen går inte att utesluta. Samtidigt finns starka incitament att producera serier för lokala publiker även utan direktivet: de blir ofta populära och uppmärksammade lokalt.

ANNONS

Nu är kravet i vilket fall infört, och det lär garantera fler europeiska produktioner framöver. För den som ändå är orolig för svensk filmindustri finns dock tröst. Branschen jublar (DN 14/9) över det stöd regeringen nyligen föreslagit, för filminspelningar som sker i Sverige. Det borde räcka så, men mycket vill ha mer. En Netflix-skatt är till syvende och sist en ny skattebas, och sådana letar socialdemokrater gärna efter.

ANNONS