Känner du till Stiftelsen Sveriges Nationaldag? Nej, den är kanske inte så känd. Så här skriver de om sig själva: ”Vi i Stiftelsen Sveriges Nationaldag arbetar för att alla vi svenskar ska kunna känna och visa glädje och stolthet över vårt land. Vårt uppdrag är att främja intresset och respekten för Nationaldagen och svenska flaggan. Det är ett fint och väldigt viktigt uppdrag! Bland annat ska vi arbeta för att firandet av Nationaldagen ska öka och bli allt mer populärt.” Att det skulle behövas en liknande stiftelse för att få oss att öka firandet av jul, påsk eller midsommar ter sig ju smått absurt. 

Många vet att Nationaldagen firas för att Gustav Vasa valdes till kung för 497 år sedan. Eller att det var den 6 juni som riksdagen skrev under regeringsformen för 211 år sedan. Den svenska allmogen spritter ändå inte av festförväntan. Det saknas traditioner. 

Å andra sidan – i det sekulariserade Sverige är det kanske inte jättemånga som uppmärksammar julens eller påskens kristna budskap heller, men traditioner saknas verkligen inte. Och midsommar vet ju alla svenskar hur man firar; med sill, färskpotatis, midsommarstång och Små grodorna. 

Nåväl, men även om vi kanske lite rycker på axlarna åt Gustav Vasa så kan vi ju fira att vi är stolta över Sverige, den svenska flaggan och framförallt de demokratiska framsteg som vi gjort - allmän rösträtt som infördes 1919 så att svenska kvinnor kunde gå och rösta första gången 1921, yttrandefrihetslagen från 1992 och tryckfrihetslagen som är världens äldsta, den har sitt ursprung i Tryckfrihetsförordningen som är världens äldsta lag. Det är ju verkligen något att vara stolt över!

Men frågan är alltså <em id="emphasis-d1e145">hur</em> i allsin dar ska vi fira? Fortfarande är alla osäkra. Det får bli med sill på bordet som alla andra storhelger, allt annat är otänkbart. Det mest minnesvärda firande jag har varit med om sedan Nationaldagen infördes var när min sambo Andrew blev inbjuden av Malmö stad för att fira att han äntligen blivit svensk medborgare efter 25 år i Sverige. Alla bjöds på svenskt smörgåsbord och fina framträden. Jag fick rumpa med som anhörig. Men alla har kanske inte en nysvensk att ta under armen. Så i brist på traditioner får vi hissa vår fina flagga (jag sätter fram bordsflaggan) och omfamna alla svenskar, nya som gamla - fast med distans just i år.

Och framförallt skatta oss lyckliga över att vi bor i ett inte bara vackert utan också ett fritt och demokratiskt land. Den dagen vi glömmer det är vi bortskämda och otacksamma!