Det var ingen lättsam inledning när en rapport om Sveriges försörjningsberedskap presenterades häromdagen. Carl-Oskar Bohlin (M), minister för civilt försvar, välkomnade journalisterna till pressträffen och påminde om att Sverige befinner sig i ett av de allvarligaste säkerhetslägena sedan andra världskrigets slut.
Utredningsrapporten har analyserat hur samhällets beredskap kan stärkas genom att tydliggöra ansvaret mellan det offentliga och näringslivet. Och inte minst hur försörjningsberedskapen kan förbättras. Där pekar rapportens slutsatser på en rad förbättringsmöjligheter (30/9).
Ett av de viktigaste uppdragen för det civila försvaret är att säkra tillgången till viktiga resurser när de behövs allra mest. Det sker genom försörjningsberedskap, som handlar om att säkerställa att varor och tjänster som är kritiska kan fortsätta produceras oavsett om vi befinner oss en tid som präglas av höjd beredskap, en krissituation i fredstid eller krig. Det handlar om allt från att tillgång till dricksvatten till att blåljusfordon har tillräckligt med drivmedel.
I fråga om samhällets försörjningsberedskap har ansvarsfrågan historiskt sett utgjort en av de största stötestenarna. I en utredning om livsmedel- och läkemedelsförsörjningen ur ett säkerhetsperspektiv slog Riksrevisionen 2018 fast att det fanns stora svagheter i den statliga styrningen, och ett glapp mellan lagstiftning och hur principerna efterföljs i praktiken. Därför var det välkommet att en av utredningens bärande rekommendationer var att ge Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ett sammanhållet ansvar för samordning av försörjningsberedskapen.
Förhoppningsvis har myndigheterna lärt sig av sina tidigare misstag
Vad som tidigare har varit ett delat ansvar och därmed mer oklart för väntas nu få en renodlad uppdelning. Det innebär att kommuner, statliga myndigheter och näringsliv kan vända sig till en central myndighet som samordnar insatserna. Det är inte en dag för sent. Svagheterna i beredskapen inom sjukvården blev smärtsamt påtaglig under pandemin, och medan regioner och statliga myndigheter käbblade om vem som hade ansvar för en specifik fråga, rann värdefull tid ut i sanden.
LÄS MER:MSB föreslås ansvara för försörjningsberedskapen
Förhoppningsvis har myndigheterna lärt sig av sina tidigare misstag och blir bättre informerade om vad som krävs för en god försörjningsberedskap och hur man ska agera i en kris. Det är en insikt som är avgörande för att både kommuner och medborgare ska vet hur de ska bära sig åt redan innan krisen är ett faktum.
Att lägga det samordnade ansvaret hos MSB är ett steg i rätt riktning, men det återstår fortfarande en lång väg att vandra för det civila försvarets återuppbyggnad. De senaste åren har det blivit föremål för stora satsningar, samtidigt finns flera kvarvarande åtgärder som behöver komma på plats: att fortsätta kommunicera risker, skapa medvetenhet om säkerhetsfrågor och ge vägledning om hur kommuner, regioner och inte minst individer kan agera för att stärka samhällets beredskap.
