Kungliga biblioteket, IT-företaget Banhof, Trafikverket, Region Stockholm och Region Skåne. Alla har de utsatts för den kinesiska statens spioneriförsök, lätt maskerat till intresse för “brandskydd” och “säkerhet”.
IT-företaget Banhofs vd Jon Karlung slog i förra veckan (24/8) larm på företagets hemsida. En kinesisk delegation hade via en svensk mellanhand bett om att få besöka Banhofs serverhall. Anläggningen utgör en viktig del av landets IT-infrastruktur och är skyddsklassad. Karlung nobbade propån och meddelade i stället Säpo.
För att understryka den underliggande naiviteten som råder här och där kring behovet att skydda viktig infrastruktur lade Karlung ut ett inspelat samtal han haft med den svenske konsult de kinesiska företagen hade utnyttjat för att få tillträde till bergrum i Sverige. Ekot i P1 rapporterar nu om att delegationer från Kina sånär lyckats boka besök i en rad skyddsklassade anläggningar tillhörande myndigheter och regioner.
Sveriges relationer till Kina är komplicerade så till vida att vi blivit mer eller mindre beroende av att köpa billig elektronik och andra avancerade produkter. Samtidigt är landet en hårdför diktatur av stalinistiskt snitt som förföljer oliktänkande och förtrycker etniska minoriteter.
Intresset för svenska bergrum kan därför inte lättvindigt avfärdas
Sedan den svensk-kinesiske regimkritikern och förläggaren Gui Minhai 2015 kidnappades på semester i Thailand och sedan dess sitter i kinesiskt fängelse har våra officiella relationer varit ansträngda. Att landet hade en aggressiv och hotfull ambassadör på plats i Stockholm under några år förbättrade knappast saken heller. Han är numera dock utbytt.
Förhållandet har heller inte förbättrats sedan Sverige förbjudit ägarna till telenäten att använda företaget Huaweis produkter. Eftersom alla i Kina, företag som privatpersoner, måste stå till underrättelsetjänstens förfogande, ansågs risken vara överhängande för att data- och teletrafik i Sverige skulle kunna avlyssnas eller hackas.
Intresset för svenska bergrum kan därför inte lättvindigt avfärdas som artigt intresse för svensk infrastruktur. I bästa fall är det fråga om industrispionage, i sämsta om att fiska efter underrättelser som skulle kunna hamna hos Kinas allierade, det krigförande Ryssland.
Vaksamhet är därför i allra högsta grad påkallad. Det förstod Banhofs vd, men polletten tog längre tid att trilla ner på svenska myndigheter.
