Kinas ambassad i Sverige fortsätter enträget att attackera det fria ordet. I en ny rapport (30/8) går tankesmedjan Frivärld igenom de brev som skickats till svenska nyhetsredaktioner, journalister och politiker under de senaste åren, för att tillrättavisa uppgifter som inte stämmer överens med det kinesiska kommunistpartiets självbild.
I rapporten konstateras att ambassaden bytt taktik, och inte längre använder sin hemsida för att publicera sina påhopp. Istället mejlar de direkt till den som yttrat kritik mot Kina. Det är mer subtilt, men intet på något sätt mindre obehagligt. Dessutom blir det svårare att få syn på och dokumentera omfattningen, även om många tidningar föredömligt väljer att publicera mottagna brev. Till journalisten Jojje Olsson skickades krav på att han skulle upphöra med sin rapportering om Kina, eller "möta konsekvenserna" – anmärkningsvärt hotfullt tonfall för att komma från en ambassadör. Efter att Kurdo Baksi ordnat en manifestation för den fängslade svenske förläggaren Gui Minhai mottog både han och ett flertal av hans uppdragsgivare ett brev, där Baksi anklagades för att "hetsa till hat mot kinesiska regeringen och dess folk".
Att svensk kritik mot Kina grundas i en allmän antipati mot landet eller kineser hävdar ambassaden ofta. Det är förstås felaktigt: det är det auktoritära ledarskapet som ifrågasätts, och landets upprepade kränkningar av mänskliga rättigheter. Få i Sverige skulle nog ha något emot närmare band till Kina – om det gällde ett fritt och demokratiskt Kina. Men nu är så inte fallet, tvärtom. Inte heller reaktionerna på ambassadens upprepade, oacceptabla beteende går att trovärdigt skylla på sinofobi.
Det är i regel samma sanningar som provocerar, och får ambassadören att fatta brevpennan. Att det skulle innebära ett säkerhetshot att låta Huawei delta i byggandet av svenkt 5G-nät. Att det pågår folkmord i Xinjiang. Att Hongkongs demokrati har smulats sönder. Att Gui Minhai, en svensk medborgare, kidnappats och hålls fängslad av kinesiska staten. Just för att det är sant, och för att det provocerar Kina, är det sanningar vi måste upprepa.
För diktaturens mål är att tysta sanningen. Agerandet är menat att skrämma, mana till självcensur. Rapporten har också flera konkreta förslag på hur Sverige kraftfullt kan svara, som att Utrikesdepartementet bör kalla upp ambassadör Gui Congyou efter varje hotfullt brev. Att den kommande myndigheten för psykologiskt försvar årligen bör publicera en årlig sammanställning av den här typen av attacker ett annat. Och slutligen, att regeringen och riksdagen tydligare bör stödja de som lever under Kinas förtryck. Uigurerna i Xinjiang, invånarna i Tibet och demokratikämparna i Hongkong, men i förlängningen även hela det kinesiska folket.
Vi behöver visa internationell solidaritet, och stark enighet mot Kinas skurkfasoner. Motioner skrivna av riksdagsledamoten Hampus Hagman (KD) om Taiwan fick ambassaden att se rött, och skriva med krav på att han skulle återkalla dem. Ett litet men direkt försök att påverka verksamhet i Sveriges riksdag. Tydligare kunde en varning inte vara.
