FN-organisationenWorld Food Programme (WFP) leverar mat till Jemen. (arkivbild)
FN-organisationenWorld Food Programme (WFP) leverar mat till Jemen. (arkivbild) Bild: Hammadi Issa

Linnea Hylén: SD:s biståndspolitik är skenhelig och dum

Om SD får som de vill riskerar biståndet att slaktas med minst hälften. Världens fattigaste riskerar nu att drabbas som värst i den kommande lågkonjunkturen.

ANNONS
|

Världen står inför ett skakigt 20-tal. Krig, rekordinflation, geopolitiska omskakningar och en ekonomi stukad av coronapandemins nedstängningar. Trots ett tufft läge för hushållen är det mycket som talar för att de rika länder återigen kommer klara krisen bättre än de fattigare länderna. Det är så det brukar bli när krisen slår till – plånboken avgör. De allra fattigaste ser inte enbart marginalerna minska, utan befinner sig i många fall plötsligt på ruinens brant.

Sida rapporterade i juli att 40 miljoner fler människor har svårt att få tag på mat jämfört med året innan. Totalt uppges 193 miljoner människor ha svårt att få tag på tillräckligt med mat och hälften av barnen under fem år riskerar att bli undernärda. Kriget i Ukraina uppges vara en av orsakerna till matbristen, vilket nu främst drabbas världens fattigaste.

ANNONS

Sida beslutade i början av året att lägga 3,2 miljarder kronor i kampen mot hungern, men valde under sommaren att skjuta till ytterligare 375 miljoner i stöd för att mätta fler människors magar (SvD 16/6). Det är ett exempel på en livsviktig satsning som skulle vara svår att genomföra igen om Sverigedemokraterna och Moderaterna får igenom sina nedskärningar.

Nu när Sverige går mot ett förmodat högerskifte kommer två av fyra högerpartier driva en tydlig linje mot den hittills förda biståndspolitiken om att avsätta en procent av BNI. Sverigedemokraterna går så långt som att de ”åtminstone” vill halvera biståndsbudgeten. Moderaterna vill däremot "bara" kapa kostnaderna med en tredjedel till 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (SvD 13/8).

M och SD utgör ungefär 40 procent av väljarkåren. Givet partiernas storlek torde en stor del av den svenska befolkningen vara mycket kritiska till den förda biståndspolitiken. Det parlamentariska stödet för en kapad biståndsbudget motsvarar emellertid inte alls väljarkårens inställning till det svenska biståndet.

Rädda Barnen genomförde i augusti tillsammans med Kantar Public en undersökning som tyder på att drygt hälften av väljarna anser att Sverige fortsatt ska ”bidra med minst lika mycket som man gör idag för att hjälpa barn och vuxna som drabbas av bland annat svältkatastrofer”. Endast 17 procent vill motsatsen, det vill säga minska biståndet. Fortsättningsvis uppgav endast 22 procent att de tycker nuvarande biståndspengar ska användas i Sverige, vilket tydligt visar på att M-SD-linjen inte ens delas av hälften av deras väljare.

ANNONS

SD:s tidigare snack om att neka flyktingar asyl i Sverige till förmån för att ”hjälpa folk på plats” riskerar nu ironiskt nog att helt utebli med en slaktad biståndsbudget. Från att tidigare hävda att flyktingar ”hjälps bäst på plats” har SD nu gått hela varvet runt med att försöka hjälpa mycket få utanför Sveriges gränser. Det är lika skenheligt som det är dumt.

Sverige står inför ett tufft ekonomiskt läge, men vi är som ett rikt land långt ifrån den svältkatastrof som väntar miljoner. Att i elfte timmen dra undan mattan för världens fattigaste är inte bara grymt – det är rent kontraproduktivt för biståndets själva syfte. Om vi inte hjälper i de svåraste av stunderna – varför ens hjälpa alls?

ANNONS