Endast 5 av de 25 beloppsmässigt största politiska reformerna som genomförts i Sverige mellan 2000 och 2017 lever upp till grundläggande kvalitetskrav. Det visar en granskning av Riksrevisionen som presenterades den 7 juni. En majoritet av reformerna har stora brister i underlagen. Det är otydligt vilka samhällsproblem som ska åtgärdas, vilka mål och effekter det är som eftersträvas, vilka konsekvenser man räknar med samt vad kostnaderna förväntas bli. Det finns inte heller någon rutin för att säkerställa att större reformer följs upp. Riksrevisionen pekar i sin undersökning på att endast 11 av de 25 reformer myndigheten studerat följts upp på regeringens initiativ. Ytterligare 8 har granskats tack vare att Riksrevisionen eller andra myndigheter tagit initiativ till detta.
För att tala klarspråk: enorma mängder skattepengar har med politikernas goda minne försvunnit ned i ett stort svart hål. Regeringar har sjösatt reformer utan att ha ordentligt på fötterna och utan att egentlig kunskap om vad dessa kan leda till eller ens någon uppfattning om en egentlig målsättning. När reformerna väl är på plats har det i de flesta fall inte funnits något intresse för att ta reda på vad de inneburit, om de lett till det man utlovat eller om det tvärtom varit pengar i sjön.
En större brist på respekt för medborgarnas slit och de kronor som samhället förvaltar är svårt att hitta. Det är möjligt att den som länge befunnit sig inom politiken i sinom tid blir blind för att statens kassakista har en botten och att man slutar bry sig om att de resurser som använts felaktigt kunde har gjort stor skillnad någon annanstans, så länge reformerna gör sitt jobb i politiska kampanjer. Men det gör det inte mindre förkastligt.
Riksrevisor Helena Lindberg säger i ett pressmeddelande att "riksdagen behöver ett gediget beslutsunderlag, särskilt vid reformer som omfattar stora kostnader. Här bör regeringen göra ett bättre jobb".
Det är väl det minsta man kan begära? Att regeringen gång på gång endast översiktligt beskriver stora reformer innan man begär att riksdagen ska fatta beslut om att avsätta medel är oseriöst. Likaså att stora reformer inte utvärderas. Sådant borde vara grundläggande. Hur ska medborgarna annars kunna avgöra om staten använder sina resurser på ett ändamålsenligt sätt? Väljarna har rätt att veta om de man gett förtroendet att styra landet gör det på ett klokt sätt eller inte. Att det läggs förslag i budgetpropositionen som är långt ifrån färdiganalyserade tyder på att svaret allt för ofta är "inte".
Med nuvarande system blir det oundvikligt att det allt för ofta är lockande för regeringen att prioritera ett snabbt införande av stora reformer istället för att vänta in ett genomarbetat underlag. Riksrevisionen föreslår därför att man i framtiden tillämpar en ordning där beslutsunderlag alltid föregår beslut. Något som skulle minska risken för att skattemedel slösas bort på reformer som inte leder till önskade effekter. Dessutom menar myndigheten att det behövs rutiner för att säkerställa att större reformer utvärderas. Självklart borde det vara så. Att detta inte redan finns på plats är ett underbetyg för såväl nuvarande regering och riksdag som tidigare.
