Under onsdagskvällen (7/9) möttes Magdalena Andersson (S) och Ulf Kristersson (M) i en statsministerduell i SVT. Valet står inför dörren, vilket om inte annat märktes på att många kommentatorer tycktes rörande överens om att den kandidaten närmast de egna idéerna var den klart bättre. Aftonbladets socialdemokratiska ledarsida gav kort efter en kommentar med rubriken “I kväll gled valrörelsen ur Kristerssons händer”, medan Expressens liberala ledarsida rubricerade sin kommentar med “Oj, vilken utklassning!” (till Kristerssons fördel).
Expressen/Sifos mätning som hörde dem som tittat på debatten gav Magdalena Andersson 3,55 på en femgradig skala och Ulf Kristersson 3,70 – vilket också känns rättvisande. Båda statsministerkandidaterna var väl förberedda och kunde ge svar på tal, men Ulf Kristersson klarade sig snäppet bättre.
Krasst nog är det inte jättemycket som skiljer kandidaterna åt, vare sig man tittar på sakpolitiken eller problembeskrivningen för samhället, och Magdalena Andersson hördes flera gånger utbrista att hon helt höll med om det som Ulf Kristersson sade. M-ledaren sökte gång på gång konflikt, exempelvis kring regeringens integrationspolitik och om bristande åtgärder mot gängbrottsligheten, och Magdalena Andersson svarade gång på gång med att prata om samarbete och om att hon tyckte precis som Kristersson. Efter en månad av valrörelse och tillhörande triangulering – där främst Socialdemokraterna försökt neutralisera alla sakpolitiska skillnader för att istället förvandla valet till ett personval – var det till sist bara två områden kvar där tv-tittarna kunde urskilja tydliga skillnader: S vill höja skatten medan M vill sänka den och S vill förbjuda vinstdrivande friskolor medan M vill tillåta dem.
Men vad som gjorde sig påmint under debatten, och som gjorde att Ulf Kristersson “vann” den, är belastningen från åtta års regeringsmakt som S går till val med. Sverige står djupt ingrott i flera djupa samhällsproblem där man utan svårighet kan dra en rak kausal linje mellan nuvarande regeringens politik (eller brist därpå) och själva problemet. Energiförsörjningen, polisbristen och vårdköerna för att nämna de mest uppenbara.
Trots att Socialdemokraterna vaknat upp under sista månaden inför valet och skaffat sig nya åsikter och förslag på reformpaket under alla dessa områden blir frågan som infinner sig: “Men varför har ni inte ha gjort det de senaste åtta åren?” På det har Magdalena Andersson inget svar. Ulf Kristersson kan däremot peka på att M har lagt förslag på förslag för att åtgärda problemen, sedan flera år tillbaka, men utan att få gehör från regeringen.
Debatten var nästan genomgående saklig, vilket också kom att gynna Ulf Kristerssons – inte undra på att Socialdemokraterna och LO vill få valrörelsen till att handla om allt annat än sakpolitik.
Moderaternas och den övriga oppositionens styrka ligger i att de inte kan lastas för regeringens misslyckanden. Lyckas de få debatten under valrörelsens sista dagar att handla om det talar det allra mesta för att vi får en ny regering på söndag.
