Alla utvecklade ekonomier gör det. Miljard efter miljard satsas år efter år på innovationspolitik, det vill säga företagsstöd som ska få nya, spännande företag att växa fram och bidra till tillväxten. Men vad är effekten av de satsade pengarna? Som Jason Potts, professor på Kungliga Tekniska Universitetet i Melbourne, uttryckte det på forskningsinstitutet Ratios boklansering i veckan: “‘the dirty little secret’ är att vi trots decenniers studier aldrig hittat någon effekt.”

Enskilda studier kan hitta kortsiktiga resultat. Anders Gustafsson, doktor i nationalekonomi vid Jönköping International Business School, pekar i sin avhandling på en tillfällig “sockerkick”, där företag exempelvis kan anställa fler. Men effekten avtar snabbt och det tycks inte finnas någon långsiktig påverkan.

Med tanke på hur mycket pengar det handlar om är det egentligen sanslöst. Myndigheten Tillväxtanalys bedömde 2015 att 27 miljarder av våra skattepengar varje år ges i företagsstöd. Mellan 10 och 13 miljarder är statligt riskkapital. 

För de pengarna får vi alltså ingenting. Varför får det fortsätta? Christian Sandström, docent i industriell ekonomi och en av författarna till Ratios “Innovationspolitik för tillväxt” (i nyupplaga), pekade under boklanseringen på områdets snedvridna incitament. Politiker som vill verka handlingskraftiga behöver ha en satsning att peka på, trots att det inte är brist på kapital som är problemet. Enskilda företag har skäl att propagera för och söka mer bidrag. Förlusten tas av det ansiktslösa skattebetalarkollektivet.

Motsvarande incitament finns mot att istället fokusera de politiska insatserna på sådant som enligt forskningen skulle kunna göra skillnad: att riva hinder, ta bort onödiga regler, eller minska skatter och avgifter för att skapa ekonomiska drivkrafter för innovation och kompetensförsörjning. Detta motverkas av företag som blir av med stöden. Och den positiva effekten av att innovativa företag får lättare att växa blir svår att hänföra till en enskild satsning. 

Detta är säkert en förklaring till att företagsstöden tillåtits växa år efter år. Men någon gång måste det upphöra. Myndigheter som Tillväxtverket och Vinnova borde skalas ned. I den mån de ska finnas kvar blir deras uppdrag istället att identifiera och riva hinder för växande företag. Bidragskranen i tillväxtpolitiken måste stängas av. 

Länkar: http://ratio.se/innovationspolitik-for-tillvaxt-i-ny-upplaga-med-ledande-innovationsforskare/

https://www.dn.se/debatt/de-statliga-foretagsstoden-ar-dyra-och-loser-inga-problem/