Sverige har en ny regering med en ny politisk inriktning. Förändringar på en rad områden är att vänta, varav migration och brottsbekämpning är två som mötts av skarp kritik från oppositionen. Det är en del av den demokratiska processen att oppositionen mer eller mindre högljutt kritiserar styret. Man kan till och med hävda att det är sunt. Regeringsmakten ska granskas och utfrågas av media, väljare och oppositionspolitiker. De som däremot inte har mandat att kritisera hur de vill är de statliga tjänstemännen, åtminstone inte i sin yrkesmässiga roll.
Tyvärr har ett antal statligt anställda tjänstemän tagit sig friheten att uttrycka privata åsikter med anledning av regeringsskiftet. I samband med att Migrationsverkets ledning informerade om den nya regeringens "kraftiga förändringar" i migrationspolitiken blossade starka åsikter upp från ett antal anställda (26/11). I ett internt kommentarsfält skrev upprörda anställda om hur de "vill gråta" och "skakar på huvudet" över beskedet.
Privat missnöje får dock inte integreras i myndighetsutövningen
Det gick till och med så långt att anställda ifrågasatte huruvida de skulle kunna utföra sina arbetsuppgifter med den nya regeringen. En annan meddelade att de kommer tidigarelägga startdatumet för sin pension med anledning av att skiftet "står för långt från min personliga värdegrund". Sammantaget framträder en bild av en grupp anställda som inte bara är personligt kritiska till regeringens politik, utan blandar in personliga övertygelser i sina roller som opolitiska tjänstemän.
Det som de enskilda tjänstemännen glömt bort i all sin förfäran är att de inte är anställda för att uttrycka sina personliga åsikter eller fullfölja ett inre moraliskt kall. Tvärtom är de anställda för att utföra arbetsuppgifter i enlighet med myndighetens uppdrag, vilket i förlängningen sker enligt direktiv från regeringen. Myndigheter är visserligen självständiga, men inte berättigade att driva en egen agenda frånkopplad från de folkvaldas vilja.
Det är förståeligt att de nära 50 procent av befolkningen som inte röstade på det nuvarande styret är missnöjda med valresultatet. Privat missnöje får dock inte integreras i myndighetsutövningen. Om tjänstemän börjar blanda in personliga övertygelser har de både misslyckats med att ge medborgarna oberoende och opartiska beslut och agerat rakt emot det demokratiska rättssamhällets centrala värden. Tjänstemännen må vara kritiska till den nya politiken, men missnöjet får inte under några omständigheter kanaliseras genom myndighetsutövningen.
Incidenten på Migrationsverket är ett tydligt tecken på att rollen som tjänsteman måste förstärkas och förtydligas. Införandet av tjänstemannaansvar är ett viktigt steg på vägen för att understryka tjänstemännens enskilda ansvar att följa de lagar och regler som ålagts dem.
Om de statligt anställda inte anser att de kan hålla isär arbete och privatliv finns alltid möjligheten att säga upp sig, eller bli uppsagd. Den som är trött på regeringen har också alla möjligheter att engagera sig i ett politiskt parti – istället för att ropa på förändring på myndighetens intranät.
