Nu har högerpopulisterna tagit över de fria medierna i Danmark. Åtminstone om man får tro en del svenska reaktioner på det nya avtalet mellan danska staten och det danska public service-bolaget Danmarks radio (DR). Aftonbladets ledarsida varnar för att Danmark utmanar pressfriheten (21/9), och socialminister Annika Strandhäll (S) menar på Twitter att “fri och oberoende media attackeras av demokratins fiender”. 

Det låter onekligen allvarligt. Men om det är något som har spårat ur är det knappast de nya riktlinjerna för statligt finansierad TV och radio i Danmark, utan den svenska debatten om public service.

Kärnan i de nya <a href="https://www.altinget.dk/misc/18-02484-44_DR_s_public_service-kontrakt_for_2019-2023.pdf" id="link-d9d164f237fcd1a37be6910023701a55">riktlinjerna för DR</a> är nedbantning. Antalet TV-kanaler i marknätet ska begränsas från sex till tre, exklusive text-TV. Radiokanalerna ska reduceras från åtta till fem. Ekonomiskt ska DR:s budget bantas med 20 procent. Antalet anställda ska minskas med ungefär 400 personer. 

Någon “slakt” är det alltså inte tal om. Snarare rör det sig om en rimlig besparingsreform.

DR ska också främja demokrati, dansk kultur och framhålla det danska kulturarvet, där kristendomen har en särställning. Knappt hälften av den musik som spelas ska vara dansk. Kanske är det just detta som rört upp starkast protester på den här sidan av Öresund - särskilt i ljuset av Jimmie Åkessons (SD) buttra kommentar om att Sveriges radio P3 är en “skitkanal” som han, om han vore chef, skulle lägga ner.

Visst kan man ha invändningar mot de kulturpatriotiska strömningarna, som det populistiska partiet Dansk Folkeparti varit särskilt intresserat av att få igenom. Men att den danska staten ger statlig media i uppgift att främja demokrati, det danska språket och danskt kulturarv är knappast synonymt med att förvandla DR till ett propagandaorgan för nyfascism. 

<a href="https://www.svt.se/omoss/media/filer_public/06/1f/061fc8d0-dfba-441c-9740-59639eafbe29/sandningstillstand_2014_-_2019.pdf" id="link-567fc5fcf98100966f36d9331fb7d687">Sändningstillståndet för public service</a> kan inte vara “neutralt”. Inte heller Sveriges Television, Utbildningsradion och Sveriges Radio förhåller sig neutralt till värderingar. I SVT:s sändningstillstånd står exempelvis att “SVT har ett särskilt ansvar för svenska språket och dess ställning i samhället” och att verksamheten ska bedrivas utifrån ett “jämställdhets- och mångfaldsperspektiv”. Att public service har ett “mångfaldsuppdrag” var ett av argumenten UR framförde som ett försvar för de kritiserade kartläggningarna av de anställdas sexuella läggning och trosuppfattning.

Sverige skulle må bra av en ordentligt debatt om vad public service ska vara. De integritetskränkande undersökningarna på UR är ett tydligt exempel på varför. Historien med SVT:s avståndstagande mot Jimmie Åkessons uttalande i slutdebatten, och den efterföljande kommentaren från programchef Jan Helin om att SVT ska sluta med dessa avståndstaganden, är ett annat exempel. 

Men framförallt måste en nedbantning diskuteras - särskilt i ljuset av public service-kommitténs förslag att ersätta licenssystemet med en individuell skatt på 2600 kronor om året. Det är för mycket pengar, och ger public service orättfärdiga konkurrensfördelar.

Karin Pihl

Sverige behöver också en debatt om Public service

Jan Helin. SVT:s programdirektör tänker inte längre ta avstånd från politikers debattinlägg.