Förr i tiden fruktade människor fogden. Hans uppgift var att driva in skatter till kungen. Överskottet trillade direkt ner i fogdens ficka. Indrivningsmetoderna kunde därför vara mycket hårda, för att inte säga hänsynslösa, och medborgarna hade ingen möjlighet att stå emot kraven. Idag är det systemet ett minne blott och kungens fogdar har ersatts av Kronofogdemyndigheten. Denna myndighet ses av många svenskar som skulders sista anhalt. Om du inte håller i slantarna och tar ansvar riskerar du att hamna hos Kronofogden. Svenskarna är mer skuldsatta än någonsin, men det finns ingen plan B eller räddare i nöden. Spenderar du mer än du har är det inte statens ansvar att lösa situationen åt dig. Vi måste själva göra upp med konsumtionshetsen och förstå vårt eget ansvar i ekonomin.
Efter ett antal år av inflation och tuffare ekonomiska tider skickas allt fler krav vidare till Kronofogden. På två år har kravbeloppen ökat med totalt över 70 procent. Med höga räntor och lågkonjunktur kan man tänka sig att det är basala nödvändigheter som människor inte kan betala, men skuldökningen de senaste åren består till stor del även av konsumtionsskulder. Många människor lever över sina tillgångar och shoppar med lånade pengar. Bland de största skuldkategorierna finns näthandel och shopping. Med sociala medier och influencers som ständigt hetsar om nya produkter är det lätt att ryckas med. Men faktum är att det inte är någon annans ansvar hur man spenderar sina pengar.
Under de senaste åren har det skrivits otaliga spaltmeter om hur svårt det är för vanligt folk. Regeringen, bankerna och matbutikerna har fått dela på skulden för att människor får vända på slantarna. Samtidigt blir de äldre allt fler och det allmänna pensionssystemet kommer inte räcka till oss alla. Vi behöver helt enkelt spara mer själva för att veta att vi har en trygg inkomst även i framtiden. I Sverige känns det dock ofta som att egenansvaret totalt försvunnit ur medvetandet. Om mina pengar är slut, då måste det väl vara så att någon annan kan hjälpa mig att betala?
Detta handlar inte om människor som förlorar sin bostad eller har svårt att betala för sina basala behov, utan om människor som tror sig ha rätt till mer än plånboken tillåter i form av nöjen eller materiella ting. Bara för att din granne har en högre lön och kan köpa ny bil eller dyra märkeskläder har du inte rätt till samma sak. På samma sätt kommer den som sparar nu, har mer i pension än den som inte gör det. Det är simpel matematik. Det sociala skyddsnätet finns till för dem som verkligen har det svårt, inte för dem som lånar för att köpa märkesväskor.
Såklart finns det många faktorer som påverkar människors ekonomiska förutsättningar. Yrke, utbildningsbakgrund och sjukdom är avgörande för hur mycket en människa tjänar. Men även de med lägre löner har ett ansvar för sig själva och sitt agerande. Det är skrämmande hur allt fler väljer att ta snabba lån för att konsumera och inte förstår sitt eget ansvar i det. Även om lånebolagen använder minst sagt tveksamma metoder tvingas ingen att gå in i fällan. Livet känns, och är till och med, orättvist ibland, men det motverkas inte av lånade pengar. Det skapar enbart en fasad.