I en värld som snurrar allt snabbare är det lätt att glömma bort skandaler som inträffade för en, två och tre mandatperioder sedan. Alla de gånger socialdemokrater har anklagats för att skriva insändare under falskt namn till lokaltidningar, de tänker man inte på särskilt ofta längre. Eller när Liberala ungdomsförbundet gjorde sig skyldigt till ett intrång i Socialdemokraternas datanätverk 2006. När tänkte man på det senast?
När Kalla faktas reporter Daniel Andersson wallraffar sig igenom Sverigedemokraternas partihögkvarter i Bromma börjar man dock tänka på hur partiet har infiltrerats tidigare.
De där månaderna efter valet 2008, till exempel, när en ung journalist tillbringade ett par månader i Sverigedemokraternas ungdomsförbund på uppdrag av Sveriges Radios Kaliber. Hon fick flera förtroendeuppdrag på kort tid, och festade med partitoppar som Jimmie Åkesson och Björn Söder.
Man tänker också på den så kallade Putilov-affären. Det är en snurrig historia som fortfarande är en följetong i svenska medier. Under en period omkring år 2016 hade Sverigedemokraterna en anställd som var en regelrätt desinformatör, något som avslöjades av Aftonbladet (9/3 -16).
Desinformatören kallade sig för frilansjournalist, och hade tidigare arbetat som handläggare på Migrationsverket. Han arbetade för flera etablerade medier under falsk identitet. Han fick till och med delta i en utbildningsvecka på Sveriges radio, som dock avbröt på grund av att mannen inte levde upp till säkerhetskraven. Senare fick han jobb som politisk sekreterare på Sverigedemokraternas riksdagskansli. Där skrev han flera debattartiklar under falska namn. Bland annat debatterade han mot sig själv under olika pseudonymer på debatt- och insändarsidor.
Mannens artiklar spreds sedan i sociala medier av ledande sverigedemokrater. Gamla skolans trollande kombinerat med den nya, helt enkelt. Senare kom uppgifter från bland säkerhetspolisen om att mannen kunde vara ett reellt säkerhetshot. Trots det lät Sverigedemokraterna mannen jobba kvar på kansliet under en period.
Efter att anställningen upphörde fick mannen jobb som reporter, sedan chefredaktör, på den SD-kopplade sajten Samnytt.
En av huvudpersonerna i Kalla faktas reportage är Sverigedemokraternas kommunikationschef Joakim Wallerstein. Han var kommunikationschef även under den period då desinformatören var anställd. Med detta som bakgrund är det ganska absurt att han blir överraskad över att en wallraffande journalist tagit sig in i partistrukturen.
Mycket är skrivet om att det är demokratiskt förkastligt att förpesta samhällsdebatten genom låtsasmänniskor på insändar- och debattsidor och i sociala medier. Men vi får inte missa hur amatörmässigt partiet framstår när ytterliggare en person lyckats infiltrera dess toppskikt. Detta i en tid där Sverige har en förhöjd terrorhotnivå, där det har förekommit dataintrång hos svenska myndigheter vid upprepade tillfällen, och där enskilda personer grips för att de bevisats vara ett hot mot rikets säkerhet.
Det finns människor som väljer att lita på ett parti trots att det har en trollarmé. De borde däremot inte lita på ett parti som själva blir trollade hela tiden.
