KRÖNIKA • Trettondagsafton, slutet på vinterns högtider. Den tjugonde knut, dansar julen ut. Nu väntar vardagar ända till påska. Det är gott, för det viktiga är våra vanliga dagar. Den mångkunnige Stig Johansson från Alingsås, skrev i sin dikt, Förlusten: ”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.” Det sanna griper tag. Förre finansministern Feldt (S) lånade raderna till sina memoarer och Carl Bildt (M) till sin blogg.
Det är då klokt att inte vänta och längta på det där. Vänta på den stora upplevelsen: jobbet, pensionen, resan, festen, semestern. En vän som var framgångsrik på det vis som ofta mäts, hade sitt eget mått. Han berättade att det viktiga för honom var att varje år lära sig något nytt. Jag tror det är en bra idé.
Dags att lära sig baka bröd och spela ukulele
Med rätt mål kan man lära sig många nya saker. Kanske både baka bröd, spela Ukulele, fler finesser på mobilen och att uppskatta vardagen. Göra en tjänst åt en vän eller en okänd.
En bra månad, för sådana planer är januari. Månaden efter guden Janus. Guden med två ansikten. Ett vänt mot framtiden, ett mot tiden som gått. Många som levt lite längre, kan ibland gripas av tanken: Det var bättre förr.
Om förr var Sverige för 100 år sedan, är det fel. Ungefär då samlade man i Argentina in pengar till de fattiga i Sverige. Det var inte goda tider som fick en miljon svenskar att emigrera till USA. Vi kan höra deras berättelser i TV serien, ”Allt för Sverige”.
Bostadsbristen är inget nytt
Om förr var Sverige för femtio år sedan är det inte heller sant. 70- talets Sverige hade många hinder för kvinnor. Sambeskattningen försvann först 71. Att vara kär i en av samma kön, ett vågspel. Bostäder en brist. De som talade om miljö och klimat sågs ofta som tokar.
Men kanske var det bättre runt år 2000, för nästan 25 år sen? Jimmie Åkesson tycker kanske det. Då var han 21 år. Om måttet är färre utrikesfödda var det bättre då. Men det kanske inte är det rätta måttet för de flesta. Om man är trygg, är fler av andra inte ett hot mot en själv.
Om man menar att det var färre gängskjutningar förr, är det rätt. De flesta av oss lever dock inte i närheten gängen. Men jag känner med de som drabbas inte minst med de som bara bor grannar. Jag blir som andra irriterad när Trafikverket, SJ, eller Postnord, inte klarar sina uppgifter.
Det satsas mer på skola, äldreomsorg och sjukvård
Jag ser som många andra bristerna i välfärden, men revorna var ännu större förr. När det gäller skola, äldreomsorg och sjukvård, satsas det nu faktiskt mer i kommunerna än för 24 år sedan.
Det gäller även per person. Statistiken från SCB, visar att Sveriges Regioner och Kommuner i fasta priser, inflation borträknat satsar mer än någonsin på gemensam välfärd. Statistiken säger, att deras konsumtion ökade under hela 2000- talet. Den ökade både under regeringen Reinfeldt och regeringen Löfven.
Enligt antal utförda tjänster, ökning med nästan 10 procent, enligt kostnader per tjänst ökning med 20 procent. Detta räknat per person, rensat för folkökning. Men trots mer resurser, blir vi inte mer nöjda med det som utförs.
Skattekronorna måste användas rätt
En förklaring kan vara att det i takt med tiden krävs mer resurser att ge undervisning, omsorg och vård, till de som behöver den. Sjukvården klarar allt mer och blir dyrare. Kanske är det våra krav som växt? Möjligen har kostnaderna för administrationen ökat.
Med inflationen borträknat satsar vi nu mer än förr på den gemensamma välfärden. Men missnöjet finns där trots det. Det gäller att erkänna problemet och använda varje krona rätt. När vi lärt oss det, tror jag att vi som guden Janus kan vända ansiktet mot framtiden med hopp.
