Ursula von der Leyen måste ses som den mest tongivande ordföranden av EU-kommissionen på 30 år. Inte sedan Jacques Delors ledde skapandet av den inre marknaden, euron och författningsreformerna i Maastrichtfördraget har en kommissionsordförande haft en så stark roll i så stora frågor.
Under von der Leyens tid som chef har EU ställts inför kriser och tvingats flytta fram positionerna. Covid-pandemin fick unionen att ta fram svindlande summor i utökning av EU-budgeten och lån för att stötta medlemsländerna.
Ett växande EU tryggar freden
Rysslands fullskaliga invasionskrig har fått EU att ta en ledande roll i framför allt det civila men även i det militära stödet till Ukraina, i de omfattande sanktionerna mot Ryssland och i åtgärder för att höja den europeiska försvarsförmågan. Det handlar om pengar, ambitioner och inte minst ett tankesätt som är nytt. Vissa talar om en militarisering av EU som för bara ett par år sedan var fullkomligt otänkbar.
Kriget har även ökat farten på EU:s utvidgning, baserat på insikten att en växande union är det starkaste verktyget för att trygga freden, demokratin och välståndet i Europa. Efter att Ukraina och Moldavien gjort framsteg för att möta medlemsvillkoren har EU beslutat att inleda medlemsförhandlingar med dem. I Ukrainas fall sker det mitt under pågående krig, vilket aldrig hänt i EU:s historia.
Sanktioner mot Ryssland behövs
Alla dessa förändringar bottnar i nya kollektiva insikter i Europa. Men det är en sak att förstå, en annan att omsätta det i handling. Här kan EU-kommissionens och Ursula von der Leyens roll knappast överskattas. Det var denna EU-apparat som agerade på våren 2022 när EU:s stora medlemsländer, Tyskland och Frankrike, befann sig i chock och obeslutsamhet, och inte tog den ledande roll som förväntades av dem.
De ekonomiska åtgärderna mot Ryssland måste bli betydligt starkare än vad de är i dag – vi kan inte fortsätta handla med en stat som vi i praktiken krigar mot. Inte desto mindre är de sanktioner som EU har på plats de hårdaste som förekommit i modern tid. En del av dem, framför allt på energiområdet, har införts trots en del motstånd från medlemsländer, vilket har varit möjligt mycket tack vare Kommissionens driv och uppfinningsrikedom.
Grön omställning och migration
Ursula von der Leyens ambition att fortsätta på sin post är goda nyheter för EU. En kommissionsordförande är dock inte någon unionspresident. Hennes göranden hänger ytterst på den politiska viljan – och konjunkturen – i medlemsländerna. Och här finns en del orosmoln.
Högervinden i Europa är än så länge inte jättestark och von der Leyens chanser att senare i år bli omvald för en ny femårsperiod är fortsatt stora. Men högerkantringen är tillräcklig för att påverka EU:s dagordning. Det märks redan i von der Leyens tonläge främst i fråga om grön omställning och migration.
Klimatmålen ligger sannolikt fast men ny, mer ambitiös EU-lagstiftning som ska göra det möjligt att nå målen känns avlägsen. I migrationsfrågorna är europeiskt fokus nu på restriktivitet, gränskontroll och överenskommelser med auktoritära stater som ska hålla människor borta från Europa.
Valet till EU-parlamentet i juni blir en viktig politisk strid och en vägvisare för Europa i dessa och andra stora frågor.
