Peter Kullgren (KD) är inte svensk politiks starkast lysande stjärna. Det är det ju å andra sidan inte det lättaste att synas bredvid en partiledare som av olika skäl pryder löpsedlar var och varannan dag. Kullgren är dock stabilt förankrad i KD-myllan som tidigare kommunalråd i Karlstad och partisekreterare mellan 2017 och 2022. I höstas utsågs han till landsbygdsminister i regeringen Kristersson.
Att KD var måna om att få just den statsrådsposten är föga förvånande. Tvärtom har Kristdemokraterna ända sedan delar av Centerpartiet vände blickarna mot Stureplan arbetat hårt för att göra en inbrytning bland det tidigare bondeförbundets sympatisörer. Under valrörelsen sparade partiet inte på det populistiska krutet när man inspirerad av den amerikanska högern åkte runt och försökte locka missnöjda väljare ur ”verklighetens folk” i det svenska ”hjärtlandet”.
Satsningen blev ingen succé. KD ökade bara sitt väljarstöd med 0,3 procent i landsbygdskommunerna. Mycket beroende på att SD med sitt ännu högre tonläge redan skopat upp mycket av det missnöje som frodas bland dem som tröttnat på “Stockholmseliten” som bestämmer över huvudet på “vanliga människor”. SD sitter dock inte i regeringen. Det gör KD. Och i Peter Kullgren har Sverige fått en landsbygdsminister från Värmland, som älskar jakt och vill skjuta av delar av den svenska vargstammen, är beredd gå bönderna till mötes och som ställer sig på skogsindustrins sida i fråga om skyddade skogsmiljöer.
Den 6/5 intervjuades statsrådet Kullgren i SR Ekots lördagsintervju. Han fick frågor om bland annat lantbrukets konkurrenskraft, djurhållning, skogsbruk och vargjakt.
LRF trycker på för att kunna ta ifrån djuren rätten till frisk luft, sol och gräs
Flera av de resonemang ministern framförde var kloka. Som att vi måste öka den inhemska matproduktionen för att inte vara lika sårbara vid eventuell kris eller krig som vi är i dag. Numera är Sverige bara självförsörjande på morötter, socker, ägg och vissa spannmål. Sedan nittiotalet har självförsörjningsgraden som helhet också sjunkit från 75 till 50 procent. Vi är alltså beroende av import för att kunna föda befolkningen. Ur beredskapssynpunkt är det mycket olyckligt och att regeringen vill agera för att förändra det är utmärkt. I alla fall så länge man avser att göra det med så väl djurhälsa och miljö i ekvationen. Frågan är bara om så är fallet.
Under intervjun pressades Kullgren om den utredning som regeringen tillsatt om att “stärka jordbrukets konkurrenskraft med bibehållen djurvälfärd”. Flera gånger fick han frågan om vad som egentligen menas med regelförenklingar och mer flexibla och konkurrenskraftiga lösningar när det kommer till bland annat mjölkkors rätt till utevistelse. I stället för att tala klarspråk, alla vet att bland annat LRF trycker på för att kunna ta ifrån djuren rätten till frisk luft, sol och gräs eftersom det är billigare, började Kullgren vända och vrida på orden. Det hette att “kravet på bete och utevistelse var från en annan tid när kor stod fastbundna”. Nu när de gick på lösdrift inomhus fanns det kanske inte samma behov. Typ. Men så klart skulle man inte tumma på djurens välfärd, menade ministern samtidigt.
Till slut blev det bara pinsamt.
Det skulle faktiskt inte skada om landsbygdsministern i någon mån lärde sig prata i rubriker som sin partiledare. Tydlighet gillas ju inte minst av verklighetens folk.
