Hösten 2023 är kanske den mörkaste sedan andra världskriget. Tankarna går till en text i bibeln: ”…och på jorden skall ångest komma över folken, och de ska stå rådlösa vid havets och vågornas dån”.
Den känslan har mänskligheten förvisso upplevt åtskilliga gånger efter att de ödesmättade orden formulerades av läkaren Lukas för snart två tusen år sedan. Men kanske är den mer påtaglig i dessa dagar och veckor när auktoritära ledare utövar makt och våld som aldrig förr. Och i en anda av oförsonlighet, avhumanisering och brist på empati för lidandet: Hamas pogrom den 7 oktober, Israels bombningar som även drabbar Gazas civilbefolkning, Putins oupphörliga attacker mot folket i Ukraina.
Det finns historiska orsaker och ofta komplexa skeenden på systemnivå bakom mycket av det som nu sker. Men det är samtidigt de många despoternas tid, där relativt små grupper av härskande män ägnar sig åt aktiv historieförfalskning, spridning av desinformation och lögner och förtryck av de egna medborgarna. Vi ser det i diktaturer som Ryssland, Kina, Nordkorea – men också på senare år i halvdemokratierna Ungern och Turkiet. I USA har en vidrig lögnare, ställd inför rätta på drygt 90 åtalspunkter, till synes goda chanser att återkomma som president och krossa den stolta amerikanska demokratin.
Eller också får världen i sinom tid uppleva en ny positiv historisk omvälvning, i stil med händelserna för drygt trettio år sedan då Sovjetväldet till synes helt oväntat upplöstes efter en ekonomisk kollaps. Då spirade optimismen, oförglömlig för många av oss. Demokratin återkom till länder i det forna östblocket.
Varifrån kommer all denna intolerans?
Men vår tid är också – fast på ett annat sätt – ur led i den ”lilla världen”, nära oss alla, här och nu, med svarta framvällande floder av hat, hot och hån i de sociala medierna. Varifrån kommer all denna intolerans? Handlar det kanske delvis om oro för samhällsutvecklingen i Sverige med skjutningar och välfärdsbrottslighet - där den egna rädslan projiceras på andra?
Vi ser nu allt fränare personangrepp i politiken, giftiga frön av misstänkliggöranden, orättvisa etiketter som kletas på partipolitiska motståndare. Jo, det förekommer på bägge sidor men just nu tänker jag på KD-ledaren som häromdagen påstod att Magdalena Andersson ”banat väg för antisemitism”. Ett häpnadsväckande yttrande, som redan rullat i gång vågor av hätska attacker på förra statsministern. Ebba Busch måste vakta sin snabba tunga och inse att hon leker med elden.
En mörk tid, dock med en del ljuspunkter: Mötet mellan Xi Jinping och Joe Biden i torsdags. Och det polska valet nyligen där ju oppositionen segrade och nu kan föra Polen tillbaka till de liberala Europa.
Min vän Evert Svensson, 98, på sin tid veteran i riksdagens Bohusbänk nominerade Martin Luther King till Nobels fredspris. Igår mejlade mig Evert det välkända citatet från dr King: ”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad”. Ja, vi bör inte tiga, vi kan och måste ta vårt ansvar på det sätt vi förmår.
