Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) besöker den svenska delegationen på COP27 i Sharm El-Sheikh den 15 november.
Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) besöker den svenska delegationen på COP27 i Sharm El-Sheikh den 15 november. Bild: Henrik Montgomery/TT

Stefan Edman: ”Vi har inte råd”, säger Sverige – och jag skäms

Vi är många här hemma som skäms ögonen ur oss när vi hör Romina Pourmokhtari.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

ANNONS
usernewspaperlogoutofferarrowcommentsSökSuperlokaltclockplaytwitterfacebookinstagramNotifikationerNotifikationer avNotifikationerstampenpencilusersusers outlinedclocklockdatabasecheckbox-checkedcheckbox-uncheckedlikecheck_circleexclamation-solidgrade

KRÖNIKA • Igår skulle FN:s klimatkonferens i Egypten ha gått i mål. Men när jag skriver detta finns ännu inget slutdokument på plats. Trots att planeten – om vi inte får hejd på utsläppen – går mot 2-3 grader högre medeltemperatur kring år 2100. Vilket betyder i snitt 5-6 grader varmare väder i norra Europa. Ett helt annat Sverige, ekonomiskt och socialt när mitt barnbarn just passerat de åttio.

Mötet i Sharm el-Sheikh har haft sina ljuspunkter. Men det har gått knackigt. Och det handlar som vanligt om pengar och rättvisa. Hela Afrika svarar totalt för bara fyra procent av utsläppen – men drabbas av enorma skador och mänskligt lidande. En tredjedel av Pakistan stod under vatten i september, sex miljoner förlorade sina hem – men landet bidrar bara med en procent av utsläppen.

ANNONS

Det är alltså inte konstigt om världens fattiga länder kräver skadestånd av oss stora utsläppare. Och att fonden för klimatanpassning som bildades redan 2009 äntligen ska fyllas med de årliga 100 miljarder dollar som vi rika då utlovade.

De rika förstår. ”Men vi har inte råd ”, svarar de, inklusive Sveriges klimatminister Romina Pourmokhtari. ”Ukrainakriget och inflationen har gjort det mesta så dyrt, bensinen, elen”. Lösningen vore förstås att rikta utjämnande välfärdsstöd till de medborgare som behöver sådana.

Vårt globala gröna varumärke rämnar nu snabbt

Men Pourmokthari vädjar i stället om att till exempel folk på Maldiverna – nationen som kan ligga dränkt under vatten om femtio år – ska förstå hur svårt vi har det just nu, här i ett av världens rikaste länder.

Vårt globala gröna varumärke rämnar nu snabbt. Och vi är många här hemma som skäms ögonen ur oss när vi hör ministern. Vår frustration är stor över att Sveriges nya regering monterar ned åtgärder som behövs för att nå de mål som riksdagen (utom SD) varit överens om. Och som krävs för att vårt land ska bidra till 1,5-gradersmålet. ”Når vi målen så gör vi det”, sa finansminister Elisabeth Svantesson för några dagar sedan, provocerande ”apatiskt”. Bland det lilla som finns kvar är ett stöd till kolinlagring i våtmarker, dock 25 miljoner lägre än förra regeringens. Resten är löften om ny kärnkraft och infångning av koldioxid, i anläggningar som kan stå klara först om tio år.

ANNONS

Argast av alla över vad som nu sker är de mäktiga VD-ar i svenskt näringsliv – bilföretagen, stål, järn, energi - som hittills känt politikens stöd för den gröna omställning de gör i full fart, med nya hägrande jobb och exportintäkter.

Minister Romina Pourmokhtari är i sig en gåta. I somras var hon som ledande ung liberal emot samarbetet med SD och för en skärpning av klimatpolitiken och utfasning av alla fossila stöd. Nu är hon högsta ansvarig för sänkta bensin- och dieselskatter, minskad reduktionsplikt, ökad ersättning för bilresor. Kort sagt SD:s klimatpolitik som enligt svensk klimatvetenskap leder till tio procent ökade utsläpp till år 2030. Och, fräckt nog: Mitt i allt detta påstår hon envist och pinsamt att klimatmålen ändå kan nås. Tvärtemot all expertis.

Hyckleri? Eller ”bara” naivitet?

ANNONS