I finsnickaren Moa Brännström Otts lägenhet, som hon delar med sambon Stefan och två hundar, ser man spår av hennes yrke och passion överallt. Det strama soffbordet är ett egenbyggt projekt, precis som den lilla hyllan bredvid soffan och skostället i hallen. Det avancerade hyllsystemet är också ett av Moas verk, en del av ett modulsystem som skapades för ett konstprojekt i Tyskland. Paradpjäsen är dock en vacker stol, ritad av designikonen Hans J Wegner – och ihopsnickrad av Moa. – Jag gjorde praktik hos PP Møbler i Köpenhamn just för att få tillgång till ritningen av Kohornsstolen. Efter att jag hade varit där ett tag och bevisat mig fick jag förtroendet att skapa stolen efter originalet, det kändes fint.
Konstnärsmamma inspirerade
Snickrandet har funnits med Moa Brännström Ott sedan barnsben. Tack vare en mamma som själv är konstnär och uppmuntrade dotterns skapande blev passionen med tiden ett yrke. – När jag var liten hämtade jag pinnar i skogen och satt på köksgolvet och täljde. Jag har dyslexi så skoltiden var rätt jobbig. Det var i de praktiska ämnena jag kände att jag hade självförtroende, där var det roligt på lektionerna. Så jag valde att gå ett snickerigymnasium, och det har jag aldrig ångrat. Moa Brännström Ott berättar att snickerilinjen, liksom många andra praktiska inriktningar, lockar många som är skoltrötta och omotiverade. Det främsta minnet från gymnasiet är den första möbeln hon snickrade helt själv. – Det var ett soffbord som tog evigheter, det var rokokoinspirerat med snidade frukter på sargen. Numera står det på min mammas lantställe och i dag skrattar jag åt det, men då var jag så stolt! Och känslan av att ha gjort något med egna händer är lika stark nu som då.
Aktuell som författare
I dag jobbar Moa som finsnickare. Hon gör prototyper åt designers, platsbygger möbler och tar beställningsuppdrag, som till exempel brickor och salladsbestick, åt offentliga miljöer. Hon kan också, dyslexin till trots, titulera sig författare. Hennes första bok, "Trä – snickerihandbok för inredning och odling", har precis nått bokhandlarna. Med boken vill Moa inspirera fler att testa på snickeri. Hon märker att många är sugna, men lite för rädda att göra fel. – Men så ska man inte tänka. Den bästa snickaren är ju den som är bra på att dölja sina misstag, för sådana gör vi alla. Det är ingen fara om det blir lite tokigt, det mesta går att reparera eller göra om.
Slår ett slag för handverktyg
Ett annat vanligt missförstånd enligt Moa är att många tror att man måste jobba med avancerade elektriska maskiner, som kan verka lite läskiga. – Det går utmärkt att jobba med handverktyg i stället. De måste förstås vara vassa, men det lär man sig att behärska snabbt. Faktum är att jag tycker att man ska börja med handverktyg, för då lär man känna träet snabbare.
Hyvlar man för hand märker man till exempel att det tar stopp i en viss riktning för att fibrerna ligger åt ett visst håll. Man lär sig att arbeta med träet. En maskin tar sig igenom träet oavsett, och då får man inte samma kunskap med sig, menar Moa.
Återvände till träet
Moa har även gått en keramikutbildning, men det är trä som är hennes passion. – Trä är ett så snällt material, det är bekvämt att jobba med och doftar gott. Det talar ett tydligt språk när man väl förstår sig på det, och det kan se så otroligt olika ut beroende på vilket träd det kommer från. Inte bara vilken sorts träd, utan även olika träd av samma art kan skilja sig enormt. Det är så levande. Man blir aldrig trött på det, säger hon.